Liebfrau

Att inte kunna sova är obehagligt. Det finns ett vackert ord för det: Insomnia. Smaka på ordet! När man ligger sömnlös och tänker att man lider av insomnia så blir det lite skrämmande faktiskt.

Jag är i vecka 33, jag är i tredje trimestern. (En graviditet indelas i första, andra och tredje trimestern. Varje trimester är 3 månader, totalt ska det bli 9) Det jag lider av finns som begrepp iallafall om man läser den amerikanska boken "What to expect when You´re exprecting". Begreppet heter Third-trimester insomnia. Även förra graviditeten fick jag grövre och grövre sömnproblem allteftersom graviditeten gick mot sitt slut. Sista veckan före förlossningen sov jag inget alls nattetid. Och varför gör man inte det då? Man behöver ju sova. Det är det som är så knäppt men jag ska berätta hur en typisk natt ser ut för mig i vecka 33..

KL 21: Dötrött. Slösurfar. Slötittar teve. Pratar med Jonas. Tycker att det är tidigt att lägga sig redan.
21:30 Går och lägger oss. Somnar.
23:30 Vaknar. Första kisspausen.
23.34 Somnar förhoppningsvis om igen. Sover halvbra. Är inte riktigt bekväm någonstans. Mage går ju inte att ligga på. Inte rygg heller.. På rygg finns dessutom risk för Vena Cava syndrom. Snälla googla på det, jag orkar inte förklara. Blir att ligga på sidan, men känns inte riktigt bra det heller. Känner sammandragningar, ligamenten och bebisen. Det är bökigt.
03:00 Vaknar. Egentligen dags för andra kisspausen. Vill inte upp. Kniper men somnar inte om.
03:15 Masar mig upp ur sängen. Ajaj fogarna, ajaj magen, aj sammandragning. Bökigt att komma upp. Kissar. Bökar mig tillbaka.
04:00 Fortfarande vaken. Obekväm. Att vända sig gör ont. Livmodern drar ihop sig, fogarna ömmar.
05:00 Ingen idé att gå upp och kissa då väcker jag Sarah. Ligger och stirrar. Kanske är jag någorlunda bekväm, antagligen kissnödig. Kanske trött men sova det går inte. Tankar far runt i skallen.
06:00 Sarah börjar vakna. Jag är hungrig. Sömnen är körd.

Den här morgonen skulle Jonas sköta lämningen så att jag skulle få sova lite på morgonen. Men jag kan inte. Ligger obekväm och tänker massa. Så nu har jag gått upp och bryggt kaffe istället. Fick nämligen en fin kaffemaskin av Jonas i födelsedagspresent igår.

Självklart är mina bebisar värt allt detta. Jag menar absolut ingenting annat men tanken är fri eller hur? Någon enstaka gång tänker jag att jag ska avsäga mig moderskapet. Ta bort magen, plocka ut ungen därifrån. Skaffa fram en flaska vin. Dricka upp hela själv. Bli asfull och go i hela huvvet. Skaffa fram en skön säng. Där ska jag sedan ligga med Jonas hela natten och sova hela förmiddagen efter. Fin fantasi eller hur?