Liebfrau

Igår var vi i plommonparken och lekte och mös hela eftermiddagen. Solen sken och det var väldigt idylliskt. Alexander sov lugnt i sin vagn mestadels.

Lite senare dök Sarahs dagiskamrat O upp. Han hade lärt sig att bilar är farligt och när man ska korsa gatan så ska man hålla handen. När vi korsat gatan så vägrade de släppa taget. Det var så sött så jag var tvungen att fånga de på bild. "Tillsammans", sa Sarah. Första pojkvännen? Hursomhelst jättegulligt!!!

boken Kolik och magknip, så överlever ni! av makarna Nordlund. Intressant bok även om man inte har kolik-bebis. Alltid intressant att ta del av andra föräldrars situation och fakta kring små barn.

Ska även läsa "Växa och upptäcka världen" som är en kritiserad bok av en holländsk författare.

Jupp är lite insnöad i ämnet bebisar.

Huruvida A har kolik av något slag vet vi inte än. Det kunde vara värre än det är, det vågar jag iallafall påstå. I boken läste jag att kolikbebisar ofta antingen har liten viktuppgång eller stor. A har ju stor. Men jag vill hellre tro att amningen fungerar finfint och att han är lite glupsk än att han har kolik-problem men som sagt vi märker väl hur det står till de närmaste dagarna.

Jag är mamma för andra gången. Borde jag inte vara lite rutinerad. Lite cool? Veta hur bebisar funkar? Jag vet varken ut eller in. Alexander krampar i magen, låter, skriker, kräks, tar i, kan inte sova. Särskilt jobbigt nattetid. Vagga i famnen det enda som funkar. I natt tyckte jag att det var något lugnare. Jag satt upp och ammade. Jag gav minifom. Jag rapade honom. Han sov 2 timmar i taget. Någorlunda lugn.

Men så var jag till vårdcentralen för min egen skull. Skit i varför. Iallafall, jag nämnde att vi har det jobbigt på nätterna. Läkaren sa "Kolik" och att jag ska prova att utesluta mjölk i min kost. Det hade hjälpt honom och hans barn och andra familjer han kände med liknande problem.

U-T-E-S-L-U-T-A MJÖLK!!!! Jag som tänkte att sånt händer andra barn och föräldrar men inte oss. Rätt jobbigt med diet men värre är att jag hade tillägg som Baby Semp som livlina. Utifall jag bara var tvungen att sova så kunde Jonas ge tillägget. Nu går inte det. Semp innehåller kossamjölk. Inte för att vi behövt det men jag har känt mig lugnare och tryggare för jag har vetat att Jonas alltid kan gå upp och blanda en flaska om jag är utmattad. Nu är det bara jag som ska mata. Jag frågade läkaren om mjölkfri ersättning bara för att känna mig lugn och fin men han rekommenderade inte det. "Naeeee, det är inte så bra, men du har ju mycket mjölk så spar ett lager" Å jag som inte vill samla mjölkslattar och spara och ha mig. Jag som inte orkar.. Men om det får Alexander att sova lugnt och må bra så är det ju värt det..MEN vi vet ju inte.. det kan ju bara vara gaser också..

ELLER han kanske är hungrigare än vad vi fattar? Jag tycker att jag har floder av mjölk. Alexander ökar massor i vikt. Men han kanske är hungrigare än så. Allt kanske skulle bli fint om vi gav honom massor av tillägg?

Eller är han bara bebis? Bebisar skriker och är olustiga. Oftast nattetid.

Damn för att vara en nojig morsa. Finns det någon klok eller mindre klok där ute som vill komma med synpunkter, goda råd, egna erfarenheter så tar jag tacksamt emot det!

Idag hade Sarah på sig sin frottétunika i lime med Geishamotiv från Meandi för första gången. Det var fotografering på dagis och då måste man ju bara vara extra fin. Jag är så "nördig" så jag tog en dålig iPhone pic för att lägga upp här. Tajtsen från samma märke och strumpor från Lindex.

Jag är trött! Jag vill sova. Sonen har mycket gaser i magen. Tror vi. Han gnyr, krampar liksom och låter på nätterna. Man hör att att han har det jobbigt. Jag köpte Minifom igår på apoteket. Värt att testa. Just nu sitter jag och väntar på att det ska bli dag. Att dottern ska komma iväg till dagis och att Alexander ska somna så att även jag ska få sova. På dagarna sover han minsann lugnt. En teori är att han sväljer luft på natten när jag försöker ligga ner och amma eller att mjölken rinner för fort.  Ja ofta hinner han ju knappt öppna munnen så rinner det med stora fläckar i sängen som resultat.

Ny koll på BVC. Sonen väger nu 5200 gram och är 57 cm lång. Han växer på bra men så gillar han att äta och sova.


Dagis firade 1 år och bjöd på kalas med glass och saft och barnen fick visa upp sig. Det var cirkus och barnen var olika djur. Sarah var katt. Av hänsyn till föräldrar och barn så publicerar jag bara bilder på mig och Sarah så att ingen tar illa upp.

Sarah sa bestämt att hon inte skulle sova middag men däckade till slut i soffan. Jag väckte henne efter någon timme så att hon inte skulle härja hela natten med oss men hon var fortfarande så trött att hon somnade stående.


Alexander har en skön sovpose han också!


Jag borde ha passat på och lagt mig en stund men jag tänkte att "det är ingen idé, dom vaknar snart iallafall" och så höll jag på och fixade.. Jag får ofta goda råd att jag ska vila när barnen vilar men det är så svårt. Beundrar de som kan släppa allt de har för händer och ta en nap. Jag kan det oftast inte.

Söt pojke i söt pysse!

Alexander växer på bra. Sköterskan sa att jag nog har grädde i tuttarna. 4860 gram visade vågen. Han mätte 56,2 cm och huvudomfång 38,2. Mammas lilla kille är stor ♥.

Idag har jag orkat fixa till mig lite. Tog en dryg vecka efter förlossningen. Det är ganska bra tycker jag själv. Ska självklart gå ner en hel del i vikt men det ligger på is. Det som jag inte går ner av mig själv får vi ta efter amningen. Jag vill inte störa mjölkproduktionen. Har massor av mjölk och är glad för det. Det är inte alltid han tömmer brösten. Jag borde samla upp det som läcker och pumpa ut och spara eller skänka den till BB men jag orkar verkligen inte. Jag är trött och ibland känner jag av baby blues. Hade post partum depression med dottern och kämpar nu för att inte få återfall. Då får mjölkläkaget vara!



Meandi Geisha tunika och frotte knickers. Alexander har på bilden en HM suit på sig men när vi byter blöja så kissar han alltid rakt ut när vi tar av blöjan och då blev det att byta kläder igen. Där är det skillnad på pojkar och flickor tror jag. Pojken kissar nästan jämt på skötbordet eller när man tar av blöjan. Man luras tro att han är redo för pott-träning. Vet att föräldrar börjar tidigt med det när babyn visar så tydliga tecken men jag orkar inte med den livsstilen. Här blir det Libero tillsvidare!

Nya klädesplagget blev en GAP body som vi köpte i USA. Me like GAP a lot.



Dags för amning nu. Bye for now!

Den 6 maj skulle jag bli igångssatt. Men SÖS hade fullt under dagen så jag spenderade många timmar med att bara vänta. Väntan var plågsam och frustrerande men när jag slutligen fick samtalet från SÖS att vi var välkomna in blev jag så glad att jag tog ett litet skutt.

Doulan, jag och Jonas möts upp klockan 18. CTG kopplas. Klockan 19 har en barnmorska och en barnmorskestudent undersökt mig. Jag är öppen 4 cm. Hon tar hinnorna. Så här nöjd och glad är jag då:


Det dröjer inte länge förrän jag känner vattnet sippra. Först tror jag att det bara är lite grann. Men snart förstår vi alla att det är världens niagarafall. Jag blöter ner blöjan, den inplastade sängen, och på golvet bildas en stor pöl. Vi byter blöjan och plasten och vattnet fortsätter rinna rikligt. Jag facebookar lite med min iPhone och allt känns väldigt roligt och spännande. Vi tycker magen minskat och ser mindre ut bara av att vattnet gått.

Run 20-tiden kommer första värkarna.

Till synes inte lika glad längre men allt är spännande och trevligt och doulan är ett bra stöd. Vissa värkar kallar jag för "fis-värkar" för de är korta och gör inte ont. Andra värkar gör ondare och kräver andning och koncentration.


Efter 21 har jag etablerade värkar. Jag ser lite besvärad ut på bilden men jag kan fortfarande le. Värkarna tar jag helst sittande på en stor blå boll med stöd från Jonas och doulan. Eller sittande med saccosäck uppbullad bakom mig. Reser jag mig upp och försöker stå blir värkarna sju resor värre och jag blir snurrig i huvudet. Bäst att sitta. Ligga ner vill jag iallafall inte. Vid 21:30 provar jag lustgasen men klarar mig ganska bra utan den. 22:10 är jag öppen 6 cm. Det hela har satt igång fint. Jag är glad att värkstimulerande dropp inte behövs.

Runt midnatt börjar jag känna att det är jobbigt. Jag börjar fundera på att be om EDA (ryggbedövning). Ber BM undersöka mig. Är öppen 8 cm. Ber om epidural. Tänker att 2 cm till kan ta lång tid och att nu är jag trött. Helst vill jag stänga av, gå hem och fortsätta nästa dag när jag sovit en stund.

Sköterskorna börjar förbereda men meddelar att narkosläkaren är upptagen. Jag blir arg. Ifrågasätter varför och om det inte finns fler läkare på södersjukhuset. Jodå 2 stycken har dom men båda är upptagna. Den ena på akuten och den andra med kejsarnsitt. "Skit i fyllot på akuten" tänker jag och bråkar med barnmorskorna. Jag tycker att dom är osmidiga och fattar inte varför dom frågar mig saker mitt under värk. Jag kan inte svara. Börjar känna att det trycker på. Är skitarg och trycker tillbaka för det känns bättre då. Lättare att hantera smärtan när man får trycka emot. Frågar för säkerhetsskull barnmorskorna om jag får, jag är ju bara öppen 8. Jodå, det är helt okej. Hamnar på sidan. Suger i mig lustgas, krystar och råmar samtidigt som en ko. Gnäller efter EDAN i värkpauserna mest för att ta ut min smärta och aggretion. Börjar inse att jag inte behöver den. Men frågar om jag är uppsatt på läkarens kölista av någon sorts princip och det säger sköterskan att jag är.
Efter ett tag så börjar barnmorskan, studenten och sköterskan klä på sig förkläden och när jag råmar som bäst fattar jag att det är nära nu.
"Strunta i de där 10 cm, du är där nu. Tryck på när du har värk"
Jag krystar och tänker precis att det här går inte. Barnet kommer inte att kunna komma ut. Då känner jag huvudet mellan benen. Det bränner och svider. I nästa värk är han ute. Jag gråter. Klockan är 00:56 den 7 maj.

"Han är stor", är något av de första som kommenteras. Fin rosig pojke på 4,5 kg och 53 cm lång. Det är kärlek direkt.


Jag är otroligt nöjd efter förlossningen. Är tacksam över att det inte blev några ingrepp. Inget värkstimulerande dropp. Ingen EDA. Ja, jag är jätteglad att jag inte fick den. I efterhand känns det som att jag gnällde efter den mest för att  ta ut smärtan på någon. Och inte en endaste liten bristning. Bara att njuta av en fin nyfödd pojke.

Just nu ammar vi hela tiden, jag och Alexander. Jag varken hinner eller orka uppdatera särskilt mycket nu men det kommer! Jag lovar.

Aleander kom till oss den 7 maj kl 00:56. Det blev en jättebra förlossning. Precis så bra som jag hoppats på. Nu vilar vi ut och myser med varandra. Mer detaljer kommer senare.

En natt med förvärkar. Jag hoppades att det skulle komma igång. Förvarnade min doula och syster just in case. Men tji fick jag igen. Det var naturligtvis bara läkaren som retat upp min livmoder genom att vara där och pilla. Efter några timmar klingade det av och nu känns det så lugnt så lugnt.

ÅÅÅÅÅÅÅÅ vad jag längtar efter bebis nu. Hemkommen från SÖS där jag fick träffa en läkare. Jag är mogen och öppen 3 cm. På torsdag får jag ringa efter klockan 12 för att höra när de kan ta emot mig för igångsättning. Hur ska jag stå ut tills torsdag? Vill att det sätter igång spontant och enligt läkren så kan det göra det. Jag är ju mogen. Men kom igen då. Ge mig värkar!

Att man kan önska sig smärta?!

Nu är det upp till bevis om långpromenader kan sätta igång nåt. Stopp i trafiken pga signalfel mellan fridhemsplan och gullmarsplan. Jag har gått från Slussen till Gullmarsplan och stått och väntat och väntat. Kommer garanterat ha ont i ryggen och ha förvärkar. Återstår att se om någon förlossning startar...

Yep, 1 dag över tiden. Humöret åker upp och ned. Ena stunden är jag så less så jag bara tjurar, är odräglig och tycker allt känns tungt, nästa stund är jag glad och trivs med livet ändå.
På kvällen hoppas jag att jag ska få sova. På morgonen är jag besviken över att ingenting hänt.
Ljuset i tunneln är att jag fått en remiss till SÖS. På måndag klockan 13 ska vi till specialistmödravården för bedömning. Hur otroligt det än kan verka så är bebisen snart här. Vad jag längtar!