Liebfrau

Vi sov ganska bra i natt hela familjen. Jag måste upp och kissa 2 gånger per natt sen jag blev gravid, inte mycket att göra åt. Sarah vaknade kl 05 men somnade om direkt som pappa petat i nappen. Man kan sätta klockan efter henne. I en veckas tid (eller mer) så har hon vaknat just kl 5. Spelar ingen roll när vi lägger henne. Kl 5 vaknar hon. Oftast för att somna men man vet aldrig.

Kl 06:30 gick vi upp. Jag kände mig så trött. Känns ungefär som plågeri att masa sig ur sängen. Vet inte om det är vintern, graviditeten eller infektion som gör mig så trött. Kanske en kombination. Upp kom vi och iväg. Noterade att det slaskade. Väderomställning av stora mått. Igår -10, i morse +2 och framöver skall temperaturen ner igen under 10.

Halv nio var vi på kontoret. Vi började med fika. Sarah charmade kollegorna. Åtminstone dom flesta. Men kl 11 kände jag att kontoret liknade mer lekstuga än arbetsplats så då drog vi hemåt. Sarah sov 2 timmar när vi kom hem. Man blir utmattad av att jobba! Även jag tog mig en tupplur ska jag erkänna. I morgon ska jag till läkaren på mödravården. Ska ta upp min trötthet och mina infektioner som bara avlöser varandra. Har börjat få sammandragningar. Hade det ganska tidigt när jag väntade Sarah också vill jag minnas. Tycker det känns som mensvärk när magen drar i hop sig, tror de med Sarah var helt smärtfria ända fram till slutet. Men man kan absolut inte prata om smärta nu. Tror dock att kroppen försöker säga åt mig att ta det lugnt. Kände av sammandragningarna just efter att jag byltat på Sarah och lyft henne i och ur vagnen. Hon är tung min lilla tjej. Lyftteknik har jag inte. Jag vet att man ska lyfta med benen men det blir med ryggen och magen ändå. Inte konstigt att jag får förvärkar!


Jag har börjat fundera allt mer på min förlossning. Blir mer påtagligt att vi faktiskt väntar bebis nu när jag känner hur han buffar. Jag är för fin för att bajsa på mig så lavemang hoppas jag vi hinner med vid värkstart. För man bajsar faktiskt ur sig bebisen. Och jag vill minsann bara att det ska komma bebis, slem, blod och vatten när jag tar i. Inget annat! Sen undrar jag om det berodde på tur, eller skickliga barnmorskor eller mig själv att jag inte fick bristningar och behövde sys förra gången. Jag vill inte ha några stygn nu heller. Jag var säker på att det var tur när jag fött Sarah och lovade mig själv att inte försätta mig i graviditet igen men så gick åren och man förträngde saker och ting, sommaren kom och med den mycket romantik samt längtan efter syskon och vips så var man på tjocken igen. Drömmen skulle vara att få samma duktiga barnmorskor även denna gång. Chansen finns iallafall även om den är liten eftersom vi väljer samma sjukhus som då. 

Å sista funderingen.. Man jämför en förlossning med att springa marathon. Då borde återhämtning ingå efter allt arbete! Kanske inte direkt men någon gång inom det första dygnet efter. Det blev ingen återhämtning när jag fött Sarah men det ska det bli denna gång. Slutsats: Finns det bara plats för en förälder på BB så får det vara Jonas som stannar kvar. Jag åker hem och sover. Där med basta!

Bye for now!