Liebfrau

Jag är riktigt djävla dålig. För dålig för att sitta vid datorn också. Men jag har nog lite behov av att gnälla och skriva av mig. Jag har värk i kroppen, frossa, snuva, täppa och världens feber. Nu är jag visserligen drogad med värktabletter men 37,1 visar termometern. (Brukar ha 36). Ojojoj vad synd det är om stackars stackars mig.

Vi (läs Jonas) har iallafall adventspyntat som alla andra med stora stjärnor i köket. Och så har vi köpt en Stationsklocka till köket. Cool klocka för att hålla koll på tiden vid långa mysiga frukostar.




Det är bästa Jonas som monterat upp klockan också. Jag ligger mest däckad och ömkar.

Ligger och ammar Alexander i stora sovrummet. Njuter av att höra dottern som förnöjsamt leker med katten och säger åt honom att äta. Jag ropar till Sarah att hon ska komma, krypa ned och gosa. Hon svarar: "Kommer alldeles strax. Måste bara plocka opp kattmaten". Jag tänker att hon har blivit så stor och förståndig och bygger riktiga meningar när hon pratar. Det gör väl inte så mycket att hon leker lite med torrfodret.

När Alex en stund senare släpper tutten, måste jag upp och kolla vad dottern håller på med. Då har hon tömt vattenskålen i foderskålen och sitter och äter sörjan. Jag blir inte glad. Har lätt för att må illa på morgonen även som ogravid. URK. Frågade om hon smakat på kattsanden också. "Bara lite, mamma". Ännu mer URK! God morgon! Nu återstår att se hur hon mår om några timmar. Jag har fortfarande vämjelser.

Jag är jätteledsen för att bebisen är sjuk. Jag blir själv typ sjuk av oro. Små bebisar känns så ömtåliga. Han har hög feber och är lite täppt i näsan. Säkert "bara" förkylning. Säkert nåt virus från förskolebarnen. Under Saris inskolning fick han följa med in i förskolans lokaler. Jäkla dagis rent ut sagt! Men så är det ju.
Jag får vara glad att han ammar. Välling och gröt vägrar han och vi är tillbaka på ruta 0 när det gäller annat än tutte. Vi hade faktiskt kommit 2 steg på vägen men nu är allt raserat. Men att han får i sig bröstmjölk är guld. Tänk om han dissade bröstet också. Då hade det varit katastrof.

Idag har jag iallafall fått ett leende av sötnosen. Mitt hjärta värker. Hoppas han blir bättre snart! Min älskade lilla pojke.

Kan muntra upp mig med Lanvins kollektion för H&M och dela med mig av mina must haves. Nu när jag bara är mammaledig kan jag ju internetshoppa hela dagarna. NOT. Inget föll mig i smaken. Det var bara opraktiskt och dyrt. Eller vad tycker ni?

Hon har klätt sig helt själv idag. Men det blev tyvärr inte rätt någonstans även om kläderna sitter på. Tröjan framochbak. Tajtsen aviga. Kjolen ut och in. Och skorna.. ja de sitter på fel fot.

Jag har levt i tajts och tunikor för att jag har varit gravid och fet. (+ 25 kg i slutet av graviditeten) Efter graviditeten så fortsatte jag med tunikor och tajts för att det är feminint, bekvämt och snyggt som faaan. Men idag ville jag ha jeans och tröja. What the fuck! Inte ett enda par jeans sitter bra. De är för stora. Åker ned och är alldeles för stora i midjan. Vad ska jag göra?
Blir att fortsätta klä sig i tunikor och tights. Jag är för smal för alla jeans och byxor i fucking hela garderoben!

Orsak ( en kompis sa det bra): Alexander the sweet little babypie har ätit upp sin mamma!

Och NEJ jag kan inte köpa nytt för jag är inte så likvid just nu och tänk om jag går upp 5 pannor när Alex slutar tutta?

Och JA jag skriver detta inlägg för att göra andra avundsjuka som inte tappat massa i vikt :)

Får inte glömma det där med modevisning i bloggen. Snyggaste kjolen min dotter har i garderoben är helt klart denna! (Dotty Skirt me&I) Om ni undrar om tröjan så är den från Åhléns. Ett av få plagg som inte är me&I. Innetofflor i röd fleece från PO.P.

Jahapp det blev en trasselnatt till.. Och en till.
Nu får det vara nog. Nu vill jag inte amma mer än en gång per natt. Och så vill jag ha mensen tillbaka så vi kan jöka oss till en ny unge. Eller inte. Men mensen får gärna komma nu. Den är inte så farlig, faktiskt en rätt fascinerande grej. (För den som inte vet det så lär mensen lysa med sin frånvaro så länge som jag ammar så ofta som jag gör. Helamning är en preventivmetod, om än inte 100%-igt. Naturen är så fiffig.)

Nu blir det ällinga vällinga på kvällen för lilleman. Sempers kvällsvälling. 2 dl, dvs full ranson. Så han får en mättnad som varar längre. Sen får han tutta också men ska i säng senast 21 och sova. Därmed basta. Rutiner ska in i våra liv. Jag ska få mitt liv tillbaka. Få någon timme egen tid på kvällen och börja känna lite frihet. Det är dags nu. Efter 6 månaders helamning med allt vad det innebär så räcker det nu.

Känner lite vemod men jag överger inte amningen helt. Kompletterar den bara. Precis så som socialstyrelsen rekommenderar.

Ni som inte har barn kommer inte vilja ha det efter det här inlägget. I natt var det inte kul.  Jag gick och la mig med förhoppningen om att få sova eftersom jag lyckats truga i bebisen gröt. Döm om min förvåning när skruttungen vaknade strax efter 01 för tutte. Nästa gång han ville amma var klockan 5 och klockan 6 hade han bestämt sovit klart. Men det räcker inte med det. Jag har ju en unge till. Storasyster Sarah. Hon vaknade typ 5 gånger! Jag vet inte hur jag ska orka vara en rar, bra och lagom pedagogisk mor när jag inte får sova.

Hur kan jag ha fått sånna barn? Jag är en av de tröttaste människor som finns. Jag fungerar inte på mindre än 7-8 timmars nattsömn. Hur kan jag ha fött två barn som inte vill eller behöver sova? Pappan till barnen gillar också att sova. Ekvationen går inte ihop.
Det svider lite av avundsjuka när jag hör om andras barn som somnar 19 på kvällen och sover 12 timmar utan att vakna. Det gör aldrig mina. Och skulle det motförmodan hända skulle jag vakna iallafall och tro att de döden dött.

Sova-hela-natten metoder tror jag inte på. ÄN. Vill inte applicera det på min stackars bebis. Han är ingen fet 6-månaders utan är lång och smal. Han behöver nog äta. För mig är det enklaste och naturligaste att ge honom bröstet när han vaknar på natten. Men snart är väl gränsen nådd. The botten is nådd, hur långt orkar jag gå? Hur kasst kan man må? Typ... 

Snöstorm. Vad skulle jag ut och göra? Naturligtvis hade jag inte ro att bara stanna hemma med barnen. Till Bollmorakyrkans öppna förskola skulle vi minsann och sen handla det nödvändigaste på Coop Extra. Men det var i det kämpigaste laget att ta sig hem sen. Syskonvagnen laddad med barn, blöjpaket, kakor, blodpudding var tung och slirade i backarna upp mot Krusboda. Lillebror såg kall ut och jag fick lite panik. Det blåste snöspik rakt i nyllet på mig så mascaran rann. Varför gav jag mig ut egentligen? Och varför släppte jag ut katten? Stackarn ligger väl under ett träd i skogen och fryser nu.
Men barnen fick lite andakt, tända ljus och vi sjung om gud som hjälper oss att ta nya tag när vi är svaga. Jag hade hoppats på lite roliga tyresö-kompisar men det har jag inte hittat på ÖF än. Men det tar väl ett tag. Igår var vi på kommunens öppna förskola. Jag tänker mig att vi tar kommunen på måndagar och kyrkan på fredagar.

I morgon kommer Stina från förskolan på hembesök därefter börjar inskolningen för Saris. Naturligtvis glömde jag köpa kaffe så jag kunde bjuda henne en kopp i morgon. Var ju typ det viktigaste och så glömde jag det när jag var inne på Coop..

Måste amma...

hejsvejs

Min mys-son ♥


Ska till BVC i hammarbyhöjden idag. Dags för 6-månaders besiktning hos läkaren. Sista gången vi besöker denna BVC sen får jag lista oss i Tyresö.

Katten kom hem igår. Han kom lagom till kvällsmaten och soffamyset innan barnen går och lägger sig. I morse släppte jag ut honom. Nu oroar jag mig igen. Har han det bra i Krusboda? Är grannarna snälla mot honom? Kommer han hem igen denna gången? Fan att jag alltid oroar mig.

Mina jeans åker ned så jag går och drar upp dom hela tiden. Jag har loosat mera vikt. Väger nu 58 eller 59. Tänk att väga nåt som börjar med femtio. Minns inte riktigt när jag gjorde det sist. Måste varit i oskuldens dagar hahaha. Jag är hungrig hela tiden. Och jag äter. När jag hinner. Det blir inte alltid det nyttigaste. Hur kan jag då loosa? Är det amningen? Eller har jag mask i magen? I natt vaknade lilleman för nattmål vid 3. När ska han sluta? Han är stora killen ju. Sova-hela-natten-stor! 

Jag försöker med gröt och frukt och lite morot och lite potatis. Lillebror vill inte ha. Han kniper igen sin mun. Den blir till ett smalt streck. Han vänder bort huvudet. När han börjar gråta så slutar jag. Ofta kräks han upp dom små små skedarna jag lyckats få i fågelungen. Men amma, det går alltid an.
Det är nytt för mig. Att han inte vill äta. Storasyster var annorlunda. När hon var 4 månader fick hon smaka första gången. Den tredje gången jag erbjöd mat, klämde hon en hel burk med morot. Jag ska inte stressa. Lillebror får ta det i sin takt. Jag har ju mjölk åt honom. Mår han bra så mår jag bra. Men jag kan inte låta bli att försöka varje dag. Jag tänker att en dag så vänder han inte bort huvudet. En dag kommer han att vilja ha skeden.

En annorlunda sak med att bo i hus gentemot lägenhet, är att man kan få påhälsning av barn som antingen vill sälja salamikorv för att åka på klassresa eller vill ha godis på Halloween.
"BUS ELLER GODIS" frågade de utklädda ungarna med ljusa stämmor. Jag tackar mig själv för att jag varit förutseende och fått J att köpa ett kilo lösvikt. I lägenhet, 4 trappor upp, med stängd port fick vi aldrig besök. Jo en säljare av hyresgästsföreningen lyckades komma in och gjorde ett par försök hos oss, men han fick nobben.

Simba, katten, har flyttat in. Han fick gå ut igår och kolla in Krusis. Han har fortfarande inte kommit tillbaks. Jag känner mig oansvarig och orolig. Vart har kattfan tatt vägen?