Liebfrau

Jag klagar mycket på klänningen. Men när bröllopet planerades var jag gravid. Tänkte att allt ordnar sig. Har man 9 månader graviditet framför sig tänker man inte på hur man kommer känna som ogravid men med en 3-månaders baby. Det ligger för långt fram. Särskilt om man mår pyton..Fast borde förstås kunnat förutse lite, är ju ändå omföderska. Det hade förstås varit väldigt dåligt att tacka nej till att vara tärna. Hade även vait ledsamt, är ju ändå brudens syster.

När klänningarna valdes var jag nyförlöst. Jag och Alexander befann oss i den där bubblan. Alla mammor vet vad jag talar om.. Jag tänkte att det var så långt kvar till den stora dagen.. Tänkte att jag inte vet hur amningen kommer funka eller hur min 3-månaders baby kommer vara...Men borde protesterat högljutt och valt något mer praktiskt och mindre dyrt istället för att säga att vad som helst gick bra. Alltid lätt att vara efterklok. Klänningen är i allafall fin och med sjalen till så kan man inte se att den är totalhavererad.