Liebfrau

I lördagskväll åkte jag och kära systeryster och 60 andra tjejer på måbra-konferens med Birka Paradise. Vi hade sett fram emot det sedan jul då vi fick kryssningen i julklapp av våra respektive män. Eller ja, Louise hade sett fram emot det, själv hade jag tankarna på mycket annat. En sjuk dotter (dagisförkylning) som vägrar äta flera dagar i följd tillexempel tar stort fokus från sin mor. Men vi kom iväg och det började bra. Jag hade köpt en SPA-behandling där fötterna blev omskötta med bad, bortagning av förhårdnader, lackning samt massage. Så jag hade nästan babyfötter efter 50 minuter och läckert korallfärgade naglar.

KL 21 började middagen. Hu så sent för gravid småbarnsmor som är van att närapå sova vid den tiden. För att inte tala om hur stor min hunger hann bli. Oturligt nog fick vårt bord om åtta tjejer en praktikant till servitris. Behöver jag skriva att servicen var under all kritik?
Först fick alla som ville ha vin utom Louise. Hon fick vänta 20 minuter längre än alla andra bara för att hon skulle ha vitt och inte rött.(Vi sa till.) Förrätten som bestod av tunna skivor oxfile var suverän och gjorde gott i min tomma mage men sen lät varmrätten vänta på sig och ni ska inte tro att vi fick in den samtidigt. Inte på långa vägar samtidigt. Först var det bara 2 tjejer som fick sin fisk. Ytterligare några minuter senare kom fisken till de övriga 2 som beställt fisk. Det dröjde och servitrisen frågade Louise vad hon skulle ha (kött eller fisk). Dröjde igen och jag fick in min köttvarmrätt först av alla "köttätare". Dröjde igen och Louise fick sin. Sevitrisen bar in en tallrik i taget med flera minutes mellanrum. Den sista stackars tjejen fick sin varmrätt ungefär när jag var klar med min.

Vi fick efterrätten inom rimlig tid men inget kaffe. Vår servitris höll sig borta och när vi frågade efter kaffe hos de andra i serveringspersonalen fick vi till svar att vi måste ta det med vår servitris. Men hon kom aldrig förbi. De andra borden fick både kaffe och notan. Vårt bord satt och väntade. Personalen började tom dukningen inför nästa sittning. När övriga bord var tomma på gäster som försvunnit till discot kom notan. Jag hade druckit vatten för 30 spänn! Det blev inge driks. Klockan var nära midnatt och jag och Louise drog oss tillbaka till hytten. Trötta.

Att få sova hade jag sett fram emot. Sova ostört. Men min förhoppning grusades. Sängen var liten och obekväm. Smal och kort. När jag somnat så plingade Louises mobil till och väckte mig. Välkommen till Finland-sms eller nåt lika viktigt. Jag var uppe och kissade ett antal gånger men klockan sex var sömnen helt finito för Louise gick upp på toa och kräktes. Jag blev skraj och nojjig för den där vinterkräksjukan. Visste ju att Louise bara druckit ett glas vin på hela kvällen så fylla kunde det inte bero på. Jag gick ut i bara nattlinnet och spa-tofflorna för att kissa på någon annan toalett på båten. För det vet jag, vinterkräks är ytterst smittsamt och dela toa är en smittorisk utan like. I hyttkorridoren stod ett par och knullade med kläderna på. Jag såg också sönderslaget glas, ölspill och vingliga människor lite varstans. Jag kände mig malplacerad. Men i bara nattlinnet så var jag väl också en syn för ögat. Tur att det var mitt tjocka, långa, rediga POP-nattlinne iallafall.

Nu visade det sig att Louise bara kräktes 2 gånger så vinterkräksjukan var det troligen inte. Den är aggressivare än så. Drabbas man av den bor man på toalettgolvet. Louise led istället av huvudvärk och låg i sängen resten av resan. Stackars henne. Hon som sett fram emot det hela så!

Jag höll mig borta från hytten och lyssnade på föreläsningarna. Jag är nu både Fengshui-inspirerad, matinspirerad och skall prova hypnos vid ett senare tillfälle. Min tanke att hypnos kan vara bra för att slappna av och smärtlindra sig själv under förlossningen.

Jag kom hem lika sliten som jag brukade vara efter festarkryssningarna i ungdomens dagar. Nå väl jag är inte gammal nu heller men jag menar innan Sarah var påtänkt. "Det är nåt med dom där båtarna" sa Jonas. "Man blir bakis bara av att åka med, är väl alla ångor i luften".

Om det verkligen var en måbra-kryss är jag tveksam till. Jag kom hem inspirerad och ganska nöjd på det hela taget men trött som en gnu efter alldeles för lite sömn och oro för min syster. Jag har nu definitivt åkt på Sarahs förkylning. Har halsont, är yrslig och varm. Mitt immunförvar kapitulerade av all ansträngning på båten.