Liebfrau

Det är vinter. Det är kallt och massa snö. SL har gjort ett stort undantag och stängt av tunnelbanan ovan jord. Shit pommes alltså! Det går ersättningsbussar sporadiskt. I morse var jag ute i tid, i god tid.. halv sju på morgonen. Stod i 10 minus eller mer och väntade i 20 minuter. När bussen väl kom trängde sig alla före mig. Jag är rädd om magen och vågade inte tränga mig på. Som tur var kom en buss till precis bakom. Bara det att en snövall var i vägen för mig och den andra bussen som inte var riktigt lika knök som den första. Jag hade inte långt till tårarna då kan jag säga. Först står man och fryser benen av sig, sen kommer bussarna fulla och alla människor tränger sig före och man kommer inte med fast man så illa behöver. Men en snäll dam tog mig under armen, hjälpte mig över snövallen och på bussen. "Jag vet hur det är att vara gravid", sa hon. På bussen var det ståplatser men jag blev erbjuden en sittplats. Tog tacksamt emot den. 

Under den lilla resan till Gullmarsplan funderade jag på eländet. Irriterade mig på alla dessa friska unga män och kvinnor. Varför tog de bussen? Hade det inte varit bättre för alla att de låtit bli att tränga sig före mig och gått istället? Hade jag inte varit höggravid med krämpor hade jag promenerat. Det är bara en kilometer. Kanske borde införas kölappar till bussarna. Så den som väntat längst kommer med först? Eller ska platserna behovsprövas? Gamla, sjuka, gravida och barn borde ha företräde. Men det är djungelns lag som råder på ersättningsbussar. Folk trycker sig på bara. Behöver inte uppvisa färdbevis ens.
Stort tack till damen som hjälpte mig på. Och stort tack till tjejen som avstod sin sittplats. Det finns hjärta och medvetenhet hos några medmänniskor. För jag tror bestämt att det är omedvetenhet som gör att friska män (och kvinnor) bufflar sig och tränger sig före på hänsynslösaste vis. De är bara medvetna om sina egna behov, har bara sitt eget i tankarna. Ser inte omvärlden.

Hos barnmorskan var det bra med bebis, blodtryck och kissprov. Bara att jag är sliten och har ont. Får träffa doktorn i morgon.

Efter besöket hos bm så var jag helt slut. Var inställd på att fara till jobbet och göra min plikt men vände av hem. Kroppen skrek efter lugn och vila. Och så ville jag inte utsätta mig för djungels lag i eftermiddagsrusningen heller kan jag säga.

Nu ska jag hämta min kära dotter på förskolan. Eftersom jag fåttt vila så är jag en harmonisk mamma som har ork att ge henne den kärlek och uppmärksamhet hon förtjänar.