Liebfrau

Började dagen med att skynda mig de sista 10 meterna till tuben. Det skulle jag aldrig ha gjort för jag har haft jätteont resten av dagen. 5 minuter vann jag i morse, 12 h förlorade i smärta! Har skrivit det förr, skriver det igen, tack för att det finns Alvedon. Inte för att det hjälper jättemycket på foglossningsmärta men jag är tacksam för det lilla.

Vi var hos barnmorskan Birgitta. Hon mätte magen, magen motsvarar ungefär vecka 26, så jag är lite större än vad tiden säger men det är vanligt för omföderskor. Tog lite blodprov och blodtryck. 5 i socker, 128 i hb, 100/60 i blodtryck. Bebisens hjärta slog ca 146 slag per minut. Allt bra.

Hämtade på förskolan idag. Jag känner mig jättedålig som mamma för jag pallar nästan inte med. Jag har så ont och det är riktigt jobbigt att jaga rätt på en busig unge, försöka få på henne skor och kläder och sen ta sig hem med foglossningen från hell. För även om vi bor i samma hus som dagis så måste man gå ute några meter och det är för kallt att skippa ytterkläder helt. Å sen är det trapphuset man ska upp för och Sarah brukar inte vara överens med mig om att gå raka vägen hem. Väl hemma var hon förstås världens tröttaste och grinade för allt och ingenting. Jag hade lust att grina jag också. Av smärtan, tröttheten och min oförmåga att röra mig och vara en rolig mamma.

I morgon är jag hemma. (Sjukskriven 25% och hemma onsdagar) Det känns skönt. Få vila bort en del av smärtan. Har bara ett ärende och det är Ingela. Jag har inte träffat henne förr men hon är samtalsterapeut. Jag tror det kan vara bra med lite coachning.

Här nedanför är UL-bilden från vecka 19 som jag skrev om igår. Veckorna går fort. Snart är han här, vår fina, efterlängtade son. Värd alla smärtor.