Liebfrau

Känner visst vemod för att avsluta saker. Var i veckan hos barnmorskan för återbesök. Ett rutinbesök 8 veckor efter förlossningen. Vi pratade och hon tog prover och gjorde gynkoll. Allt var fint. När vi skulle gå sa hon nåt i stil med " jaa då avslutar vi den här kontakten..." Jag ska visserligen tillbaka i september för att sätta in en spiral och ta cellprov men kontakten gällande graviditeten och efterskedet är finito. Det känns lite sorgligt. Aldrig mer mödravård. Aldrig mera gravid. Aldrig mer fundera över att någon växer inom mig. Det är avslutat.

Var även till psykologen igår. Har gått några gånger för att samtala. För att inte bli deprimerad. För att mota Olle i grind som min husläkare så käckt säger. Även psykologen "avslutade" mig.  Det känns inte sorgligt alls, det känns istället bra. Jag mår ju bra och det är därför som vi avslutar kontakten. Det känns bara lite osäkert. För nu har jag inget proffs att flippa ur och gråta hos. Jo om jag krisar så får jag ju självklart ringa men ändå, meningen är ju att jag ska kontrollera mina känslor själv.

Vi packar och donar. Ska ut på landet. Jag hoppas det kommer gå bättre denna gången. Det är ju inte kallt iallafall.