Liebfrau

Igår natt sov jag så gott, visserligen bara 2-3 timmar i stöten men ändå. Drömde till och med att vi hade sex, jag och maken. Jättemysigt och jag vaknade med ett leende. Livet kändes bekymmersfritt och det där med koliken var nog inte så farligt iallafall.
Men i natt var det bakslag igen. Amning varannan timme och skrik därimellan. Kanske är mjölkallergi ändå? Eller var det att jag slarvat med minifomen? Trött nu och undrar hur det här ska gå. Hur jag ska orka med? Men andra pallar ju 2 barn så det borde väl jag också palla? Och Alexander kommer ju att sova nätterna igenom så småningom och då kanske det blir sex på riktigt men inga fler bebisar, that's for sure!