Liebfrau

Jag väntar på att få rutiner i vardagen igen. Efter förlossningen fick vi bo 2 nätter på Södra BB. Det var otroligt bra där och vi fick så varmt och fint bemötande. De var särskilt måna om mig eftersom jag haft förlossningsdepression och det var aldrig tal om tidig hemgång fast vi kände stressen eftersom Sarah väntade otåligt här hemma. Vi fick lära oss att stora bebisar behöver extra mycket mat och de poängterade att det är viktigt att amma ofta och mycket, alternativt ge tillägg som Baby Semp. Jag trodde att stora bebbar liksom hade hull att ta av men det var fel. Stora bebbar behöver mycket mat och har oftare problem med magen och matsmältning. Tyckte vi märkte av det lite, de första nätterna. Att han liksom krampade, kräktes mycket och verkade ha ont i magen.

Att han var stor skulle även påverka avslaget. Fattade det som att såret efter moderkakan blev större. Så att jag kunde blöda mycket och att jag skulle vara vaksam på mängden. Men hör och häpna jag blödde mindre denna gången än när jag fött Sarah som var normalstor med sina 3500 gram. Eftervärkarna var dock en pina första dygnet efter förlossningen den här gången. Det blev alvedon! Vissa eftervärkar var helt i klass med förlossningsvärkarna. Dom säger ju det, att eftervärkarna blir värre för varje barn man föder.

Nu är han 12 dagar. Jag ammar inte 24/7 längre utan får faktiskt en datorstund här och en fikastund där. Men jag vill inte påstå att vi har några stabila rutiner. Framförallt är det nätterna jag vill få grepp om. Han kan sova ett par timmar själv men helst ligga nära mig. Det är mysigt att samsova men jag har behov av att ligga själv också för att kunna sova bra.
Jag trodde enfaldigt nog att det som funkade med Sarah skulle vara direkt applicerbart på Alexander. Tänka sig att jag gick på en nit där. De visar sig redan, de små olikheterna. Mer om dem senare.

Amningsstunderna är jättefina och mysiga när det bara är jag och Alexander. Sarah tycker att det är jobbigt. Hon blir svartsjuk. Hon vill också sitta i mammas knä och gråter och drar i mig. Hon har även gapat och velat smaka men jag är rädd att hon ska bita mig. Det skulle vara katastrof! Men igår tog jag mig för att samla upp mjölken i Medelas mjölkuppsamlare istället för att låta den rinna ut på handduk. Sarah fick det som läckt ut under amningen. Hon drack upp det och var glad. "Gott".

Annars är hon snäll mot lillebror och pussar honom och vill hålla. Jag känner mig otillräcklig ofta. Vill både leka i parken och amma bebis. Helst samtidigt. Antar att det ger sig med tiden.