Liebfrau

J hemma igen.
Härligt.
Vi har gått en långpromenad i solskenet och spanat in vackra natursköna Alby.
Alltså Tyresö-Alby.

Det gick fint ensam med barnen.
Inga missöden.
Jo ett  stopp i avloppet.
En spya.
Men inget annat.
Ensam reder sig själv men ingenting går upp emot den underbara tvåsamheten.

Lämnade Saris på förskolan idag. Nu är det dags efter en månad hemma med mamma och lillebjoj. Men jag är nog den hönsigaste av alla mammor och det var med blandade känslor som jag lämnade henne där.
Hursomhelst hittade jag på något riktigt lyxigt medan hon var där.
Bilderna visar före och efter!


Före..


Efter


Jag hoppas ni ser att jag är mycket fräschare i håret trots min dåliga mobilkamera _________________________________________________________________________________________________

Så var det bara 3 nätter kvar.
Kollektionssläpp idag. Jag kan lätt sitta hela dagen och glo på kläderna och jobba vid datorn.
Men sen ska man ju vara bra mamma också. Helst.
Vi har varit ute. Lekt. Dansat.
Ingen kräksjuka hära. Tackar. Nu sover sonen så att han inte är övertrött vid middagen.

Fnular på vad jag ska beställa till mig själv. Jag har inte obegränsat kreditutrymme tyvärr. Men en body och byxa till sonen. Röda Canvas till dottern är ett musthave. Klänningen till mig. Den var ju bara så fiiin..

Till middag blir det vegetarisk medelhavspaj. Ha det. 3 more nights to go...

Alltså jag hann tänka att det här går ju riktigt fint utan Jonas. Jag klarar mig jättebra som ensam mamma till 2 små knattar. Inga problem. Lugn och harmoni. Ja ända till Alexander kräktes upp middagen.
Jag ältar och ältar varför bebisungen kräktes. Är det för att han är bebis? Är det för att han var toktrött? Han hade sovit mitt på dagen men ingen eftermiddagsvila. Fick han för mycket mat? Hade han svalt snor? Hosta? Satt i halsen? Gah jag blev uppstressad ånyo men det verkar inte vara någon magsjuka.. Men jag stressar och stressar och ältar och bläääää.

Jag skulle skriva vad jag irriterar mig på men kort och gott så irriterar jag mig på folk som inte förstår mig. Men snälla kära mamma och alla ni andra som inte förstår. Fejka empati då. Lägg huvudet på sne och säg nåt i stil med "men kära C, jag förståååår att det känns kämpigt" eller bara " näääe vad jobbigt" eller humma med eller håll käften åtminstone! Eller skitsamma.. Men förståelse under kämpiga småbarnsår vore verkligen trevligt.

Hoppas innerligt på en lugn natt. I morgon är det kollektionssläpp. Kul!

Leksaker är inget för min son. Färgglada lustiga skallror? Nej varför då? När det finns datorsladdar, mammas iPhone och storasysters innetofflor att tugga på.

Själv är jag inte heller så mycket för leksaker. Tror jag köpt en enda leksak till dottern. En docka när hon skulle bli storasyster. Så att också hon skulle ha en egen bebis. Annars har jag inte köpt någonting ändå svämmar barnens rum över av allsköns klossar, Duplo, små bilar..
Vad ska jag göra av allt? Man kan väl inte kasta?
Hoppas jag får bli moster snart eller nåt så jag har någon att överrösa med leksaker.
Överhuvudtaget så tycker jag att det skulle vara skitmysigt att bli moster eller gudmor.

Jag vet inte vad som är värst. Dagarna innan Jonas ska resa eller när han de facto har rest?
Han har inte rest än men jag tar ut alla problem i förskott.
Jag tänker att om jag tar ut det i förskott så har jag verktyg att hantera saker när dom händer.
Men så går jag runt och mår dåligt under tiden..
Men jag försöker faktiskt skapa lösningar.
Skaffat larm till huset.
Bjuder över vänner.
Avtalar med barnflickan.
Bokar in mysig mammafika.

Vi var på café hela eftermiddagen igår. Jag och en mamma som bor i närheten. Det gör mig gladare i vilket fall. Att få lite sällskap. Dela sina liv en liten stund. Se att man faktiskt inte är ett dugg ensam i den farliga världen.
Jag var glad när jag kom hem. Jag hade haft båda barnen med men det gick bra. Alexander lite förkyld men glad. Första timmen var Saris blyg, andra timmen sprang hon runt lite i närheten. Tredje timmen vilade hon i vagnen. Sa ju att vi var på café hela eftermiddagen och det var ingen lögn.

Men sen kom helvetesnatten.
Alexander somnade för natten som vanligt men pep oroligt.
Strax efter 23 kräktes han ner hela sängen. Orange biffstroganoff.
Jag kan inte hantera kräks. Jag får någon sorts panik.
Jonas sanerade sovrummet.
Jag tröstade den älskade sonen så gott jag kunde.
Sen dröjde det innan bebisen ville somna om.
Någon gång mellan midnatt och morgon somnade sonen.
Jag låg vaken en stund efter att det blivit stilla och tyst.
Tänkte hur fan ska det gå?
Ingen får kräkas när Jonas är borta alterantivt Jonas får inte åka.

Jonas åk inte, åk inte, åk inte! Stanna hos din svaga fru som har fobi för kräks mitt i natten.
Eller lägga ut en ny annons för barnflicka?
"Arbetstider natt och tidig morgon. Du bör självständigt torka kräks och sanera efter alla upptänkliga otäcka kroppsvätskor
Och så krävs det att du läser eller har läst psykologi och beteendevetenskap.
För mamman i familjen är ett riktigt fall."

Ledsen.
Arg.
Arg för att jag är ledsen.
Men mest ledsen. Skitledsen.
Det är inte roligt 5 på morgonen.
Inte när man känner sig ensammast i världen.

Önskar mig en vän.
Nån att hänga med.
Helst hänga lite varje dag.
Åtminstone höras varje dag.
Ringa, skicka SMS, chatta med.
Som en lovestory fast en kompis.
Någon med barn.
Som älskar kaffe.
Speciellt nu när Jonas ska resa ska du finnas.
Helst bo i Krusboda också. Men Stockholm söderort går bra.
I alla dessa radhus borde det ju någonstans finnas en annan ensam mamma
 Lite som att jag undrar om det finns liv på fler planeter.

Minns ni tidigare att jag skrev att jag var så märkligt trött. Utmattad. Gravid-trött.
Jag trodde mest att det var slitet med barnen, hemmet. Bristen på den där egentiden.
Nu kan jag ha hittat en förklaring. Jag började dricka Aloe Vera i slutet på december. 
I förhoppningen om ett bättre immunförsvar. Bli piggare, fräschare, vitalare.
Det som blandannat sker är en utrensning av slaggprodukter. En invändig rening.
Då blir man trött.
Jag tror inte att jag är lika trött längre.
Jag är glad.
Skitglad för den där mensen också.
Och peppar peppar, inte särskilt sjuk någonstans.

Alltså jag har ju min blogg sammanlänkad med fejjan. För att vänner ska se när det kommit ett nytt inlägg. Så långt allt väl. Men när man vill skriva nåt som bara verkligt intresserade ska läsa. Som är lite känsligt eller pinsamt och som alla kanske inte ska läsa. Vad gör man då? Börjar inlägget med väderprognosen kanske... Långt ifrån alla klickar ju på länken utan läser bara de rader som syns på fejjan..

Vädret.. ja.. Det har snöat. Jag kommer inte ut med dubbelvagnen igen. Sitter där man sitter...

Eller så har man fejjan uppe och uppdaterar var sekund och när man ser att my blog post kommer upp så är man snabb som fanken och tar bort sin post. Problemet är bara att kollegan Madame Pryd fortfarande kan hinna före..

Man kan ju förstås ta bort my blog posts på fejjan helt och hållet men det vet jag inte om jag vill..

Nu har nog alla prydisar tappat intresset och slutat läsa. Nu kan jag skriva om det jag tänkte från början. MENS!!!
Den kom ju i förrgår. Först var jag tveksam om det var mens eller en genombrottsblödning till följd av sömnbrist eller stress.
Men nu vet jag. Det är mens. Det kommer mycket. Så mycket att en liten tampong läcker efter 2 timmar. Men det visste jag ju inte. Grejen med tampong är att du inte ser eller känner eller vet när det är dags att byta. Man får göra en kvalificerad gissning om när det är dags. När man börja känna att det kan vara dags kan det bli jävligt bråttom.
Som igår. Jag reser mig från soffan och känner. Herre min skapare.. det är BRÅTTOM... Bara det att jag vill hinna göra nåt annat före.. men det läcker.. läcker igenom mina byxor..
Jonas är snabb med sin gliring.. "Att jag vid snart 30 ändå borde ha lärt mig.."
Men alltså kom igen.. Det var länge sen jag hade mens förra gången. 1,5 år sen eller nåt.
Ja men ändå.. du vet att den kommer. Den är cyklisk. Du har haft mens i 15 år..
För all del.. Nu ska vi dra en liten parallell. SL och SJ har kört tåg i Sverige i mer än 15 år. Det har bedrivits lolkaltrafik i Stockholm på järnvägar sen 1800-talet. Ändå.. SJ och SL blir överraskade av vintern varje år. Varje år! Oj det snöar. Det går inte att köra tågen. Typ. Vintern är också någorlunda cyklisk.

Lite samma sak här.. Oj det mensar.
Men det här var ingen vanlig kväll. Jag brukar inte bloda igenom en tampong innan läggdags. Det brukar liksom lugna ner sig inför natten. Men jag får väl uttrycka mig som Aftonbladet och tala om menskaoset. Om Extrem-mensen. Då kanske Jonas förstår.

Nu madame Pryd så ska du få höra:
8 månader efter förlossningen kom mensen. Det är stort. Jag kan knappt tro det.
Det är nog ingen stressblödning. Det är på riktigt.
Jag är inte bara mamma, jag är kvinna också.
Halleluja moment.

PS! Tack Libero för Up&Go-paketet. Tack för att ni tänkte på oss mammor också. Tack för paketet med bindor.

Nätter är ångestladdade. Om man är vaken.
Nu har vi bestämt oss att sluta nattamma.
Jonas och jag är överens om den saken. Det har varit några lite jobbigare nätter men nu verkar bebis sova ca 20-07.
Har sovpåse nu också. Vet inte om det är den eller enträget "du får ingen tutte, somna om nu" som givit resultat.
Men man ska passa sig för att skriva att bebisen börjat sova. Då slutar han. Bara för att..

Vad gör man åt en mamma som inte sover?
Som vaknar vid 04.
Som inte somnar om?

Är det någon som har en napp, tutte eller påse som passar mig?
Kan någon ta bort min nattliga ångest?
Min oro?
Buffa mig mjukt till sömns igen?

Såg bland annonserna i en föräldratidning att det finns något som heter Sovpåse. Det är nästan som en åkpåse fast för inomhusbruk. Barnet hålls lagom varm. Barnet kan inte sparka av sig täcke för man har inget täcke. Behövs inte. Barnet kan inte få något täcke/filt över ansiktet. Min Alexander gillar att vara varm när han sover. Så jag ville prova. Hittade en Grobag på Blocket. Köpte den och nu sover Alexander i den. Första natten sov han 20-07 utan knyst. Om det är påsens förtjänst återstår att utvärdera efter några nätter till..

Jag hade tur. Vi hade tur. Sarah hade feber och var grinig blott en dag. 
Nu är det bra igen.

Tack för kommentarerna på nedanstående inlägg. Ta mig inte på blodigaste allvaret. Läs med en smula ironi så blir det bra.
Men ironi på nätet är väl en sån sak som inte går fram?

Till Rhu: Word! Hormoner är inget för mig. Jag är knäpp nog som jag är utan extra hormonpåslag. Vill känna mig ren.
Spiral har jag hört rena skräckhistorier om. Allt om förskräckliga smärtor och kramper. Om niagarafallsblödningar. Och så alla stackars män som stöter i och gör illa sig.
 
Vad gäller kaffet så ska jag förklara. När jag är gravid smakar kaffe ap-piss. Jag kräks och låtsaskräks och hulkar och mår som en påse skit. Så är nu inte fallet. Jag mår ganska bra och dricker kaffet med njutning..

Nä nu ska jag ta mig en dusch och klä mig vackert. Barnen ska ha varsin barnvakt och jag och Jonas ska ut och äta.
Jippi jippi yej.

Sarah har feber. 39,2. Fucking helvetes jävla bananpung!
Jag kämpar och har henne hemma från dagis för att slippa sjuk. Drar ett tuuungt lass.
 Fan, så blir hon sjuk ändå. Fuck me in the poop.. Typ.

Jag dricker kaffe. Alltså är jag inte gravid. "Annelie" undrar om vi inte skyddar oss. Hell no!
 Käka kola med papper är inte gott..

Alejandro sover hela natten och äter bra. Men nu när han snart blir smittad av storasyster så hamnar vi väl åter i nattamningsträsket.

Skjut mig...

Jättetrött. Stundtals utmattad. Somnar ofta redan nio på kvällarna.
Konstant hungrig.
Ingen mens i sikte.
Hur låter det här tycker ni?

Måste vara 2-barns kaoset! Helt ärligt så är det kämpigt just nu och värre blir det väl. När Jonas drar iväg på jobbresa och jag är ensam 24/7 i en vecka... Saknar hammarbyhöjdens braiga barnomsorg med 30 h i veckan.. Saknar friheten i att bara vara jag... Kom och hälsa på mig. Jag ruttnar just nu på det mesta..Men har du också en bebis och en 2,5-åring så får du väl inte heller ändan ur att dra iväg..