Liebfrau

Jag vet inte vad som är värst. Dagarna innan Jonas ska resa eller när han de facto har rest?
Han har inte rest än men jag tar ut alla problem i förskott.
Jag tänker att om jag tar ut det i förskott så har jag verktyg att hantera saker när dom händer.
Men så går jag runt och mår dåligt under tiden..
Men jag försöker faktiskt skapa lösningar.
Skaffat larm till huset.
Bjuder över vänner.
Avtalar med barnflickan.
Bokar in mysig mammafika.

Vi var på café hela eftermiddagen igår. Jag och en mamma som bor i närheten. Det gör mig gladare i vilket fall. Att få lite sällskap. Dela sina liv en liten stund. Se att man faktiskt inte är ett dugg ensam i den farliga världen.
Jag var glad när jag kom hem. Jag hade haft båda barnen med men det gick bra. Alexander lite förkyld men glad. Första timmen var Saris blyg, andra timmen sprang hon runt lite i närheten. Tredje timmen vilade hon i vagnen. Sa ju att vi var på café hela eftermiddagen och det var ingen lögn.

Men sen kom helvetesnatten.
Alexander somnade för natten som vanligt men pep oroligt.
Strax efter 23 kräktes han ner hela sängen. Orange biffstroganoff.
Jag kan inte hantera kräks. Jag får någon sorts panik.
Jonas sanerade sovrummet.
Jag tröstade den älskade sonen så gott jag kunde.
Sen dröjde det innan bebisen ville somna om.
Någon gång mellan midnatt och morgon somnade sonen.
Jag låg vaken en stund efter att det blivit stilla och tyst.
Tänkte hur fan ska det gå?
Ingen får kräkas när Jonas är borta alterantivt Jonas får inte åka.

Jonas åk inte, åk inte, åk inte! Stanna hos din svaga fru som har fobi för kräks mitt i natten.
Eller lägga ut en ny annons för barnflicka?
"Arbetstider natt och tidig morgon. Du bör självständigt torka kräks och sanera efter alla upptänkliga otäcka kroppsvätskor
Och så krävs det att du läser eller har läst psykologi och beteendevetenskap.
För mamman i familjen är ett riktigt fall."