mammalivet
Åh vad jag älskar mina barn.
Den där kärleken till barnen.
Den är så speciell.
Försöker njuta av stunden och koppla bort annat.
Tänker på Alexander som kryper upp i famnen och lägger sitt huvud mot mitt bröst.
Tillgiven och trygg.
Sarah som är en stor flicka nu.
Duktig och fin.
Å så längtar jag efter en bebis till.
Men inte nu.
Kanske aldrig.
Vill inte må illa.
Klarar knappt av det slit som det innebär med de barn jag redan har.
För det är ett slit.
Det kan nog alla föräldrar intyga. Även de som är perfekta.
Tänker framförallt på Morgonstressen.
Hur hinna med att göra ordning sig själv när
blöja ska bytas.
frukost fixas,
bebis ska ammas och sen matas med gröt
och så den bångstyriga påklädningen.
Viljor som vill åt olika håll.
Morgonstressen är nog det värsta på hela dagen.
När man trodde att vi var klara färdiga gå..
Ja då levererar bebis ett paket.
Och vi börjar om på ruta ett.
Men jag älskar mina barn så det gör ont.
Älskar min lilla familj.
puuss och kram
