Liebfrau

Måste skriva ett nytt inlägg om nåt som inte är så där pinsamt som ägglossningar.
Som att grannen har tulpaner på köksbordet.
Vi har våra kök mot gatan och stora fönster.
Jag brukar gå och snegla in hos folk.
Se om dom har hemtrevligt.
Sen försöker jag skapa hemtrevnad hemma också i vårat skylt-fönster-kök.
Men tulpaner kan vi inte ha.
Inte så ofta iallafall.
Bebisen välter ut vasen
och
katten käkar upp blommorna..

Grannen har varken katter eller bebisar men vackra blommor..

Jag går all-in på värmeljus istället.
Även om man inte har tip-top fräscht hemma så blir det mysfint med ljus.

Jag har ägglossning.
Det känns i hela kroppen.
Min kropp har alltid varit tydlig när det är läge.
Jag känner mig stark och snygg.
Jag vill göra barn.
Jag vill göra en trea.
En liten pojke eller flicka till vore väl mysigt.
Drömde häromnatten hur jag födde barn.
Gick som en dans.
Huvudet var ute redan hemma på toa.

Men det är bara att lägga band på sig.
För det där är bara naturen som luras.
Jag orkar och vill egentligen inte alls ha fler ungar.
Inte nu.
För det går inte alls som en dans.
Det innebär att må som en påse skit och aldrig få sova tillräckligt..
Nu är de istället snart dags att gå tillbaka till jobbet.
Göra karriär.
Så småningom komma ur bebisträsket.

Jag har köpt en näs-sug.
Så less på snörvel och snor som hänger i nilar ner i munnen.
Nu är jag typ beroende av den där prylen.
Suger lillebrors näsa så fort jag ser gulaktiga sörjan bubbla i näsborren.

Men ungen vaknar som en klocka vid 3 iallafall.
Nu har hostan kommit.
Och jävlar i min lilla låda vad han hostar.
Så han slutar andas.
Om än bara för en kort stund.
Behöver jag tala om att även det är skitjobbigt?!

Jag gick och la mig 20:30 igår. För att orka med.
Ja, jävlar det funkar.
Jag är piggare.
Sova åtta på kvällen samtidigt som barna och dricka Berocca håller mig på bena.
Men det är ju fan inget liv.
Jag vill se på teve lite, dricka lite vin eller kvällste, knulla lite, ta ett bad, sova. chilla.
 You name it. Lite av varje..
En vacker dag så..
Säger åt mig själv att hålla ut.
Bara 13 Berocca tabs kvar..

Vintern fortsätter..
-19 visade termometern i morse.
Hade det inte varit för en strålande sol så hade jag inte orkat.
Lillebror fortsätter att vakna 3 på nätterna.
Toksnorig och täppt.

Jag har köpt en tub Berocca Boost till mig. Som tröst. Som nedräkning.
Det är 15 tabletter i ett rör.
Om 15 dagar måste det ha vänt.
Om 15 dagar sover vi hela nätter och mår bra.
Men det går vattkoppor på dagis.
Jag sitter väl hemma med prickiga barn då istället..
Isolerad och deppig.
Hope not.

Men Sarah vill ju ändå inte gå till förskolan och hon uttrycker det så väl..
"Jag vill stanna hemma med mamma och lillebror"
Men ett par, tre dagar i veckan tror mamman att dagis är bra.

Nu blir det en kanna kaffe.
Jag är så trött så det svider i ögonen och jag tänker lååångsamt.

Skitvinter. Skitsnö. Fucking skitkallt hela tiden. Försök ta er fram med en stor barnvagn med små sliriga hjul när ingen plogat, ni som inte provat...Å så alla dessa vintersjukor. Nu verkar hela familjen vara småförkyld.

Alexander tyckte att han hade sovit klart klockan 3 i natt. Sen var det bara tutten som gällde. Han kastar iväg sin napp så medvetet och demonstrativt.
Han håller på att äta igen det han tappat verkar det som. Grötfrukost, dubbla luncher, dubbla middagar och gröt till kvällsmål. Och så mycket amning därimellan. Gärna halva natten.

Börjar drömma om att åka till Thailand (eller vilket fattigt land som helst där det finns folk som vill komma hit och få det annorlunda) och hämta hem en flicka. Som kan trösta barn på natten och hjälpa till att sköta hushållet. Ligga med mannen slipper hon. Det gör jag gärna själv bara jag inte var så trött hela tiden.

Får så dumma tankar av att inte sova.

jag säger upp mig. Jag säger upp. JAG SÄGER UPP MIG. Men det går inte. Fan va tänkte jag med. Ha småbarn är skitjobbigt.

S-K-I-T-J-O-B-B-I-G-T

Det kommenteras dåligt på den här bloggen.
Min syster menar att det är för att jag inte skriver något kul.
Näää, ROTAVIRUS är inget kul.
Det är en jättehemsk magsjuka för små bebisar.
För en vecka sedan låg jag inne på Saschka med Alexander.
Han fick sondmatas för andra gången.
Först vätsekersättning.
Sedan välling.
150ml/h. Det är en jävla massa välling det.
Han hade tappat massa vikt.
Fy fan vilken hemsk vecka.
Jag är fortfarande tagen.
Ledsen.
Rädd.
Ja, jag är rädd för magsjukor och alla sjukor överhuvudtaget som gör illa mina barn.

Men den här söndagen är mysig.
Jag får skratta åt Solsidan hemma.
Nu ska jag inte skriva mera om den där magsjukan.
Promise.
Bara det att jag har behov av att berabeta.
Det var min värsta alla hjärtans dag ever den där sjukhusdagen förra veckan.
Det var fan så mycket värre än att vara olyckligt kär och inte få några blommor.
Ja blommor fick jag ju inte heller..
Skit i blommor.
Friska, glada barn är det enda jag önskar mig.
Move on...

Det har varit så jobbigt.
Lillebror åkte in på sjukan igen.
Om möjligt ännu värre däran än förra gången.

Nu är vi hemma.
Tagna efter allt som hänt.
Jag som var rädd för magsjuka.
Inte trodde jag att det skulle bli en mardröm i dagarna 6..


Lillebror mår bättre.
Syrran också.
Om någon undrar hur mamman mår så är hon trött och ledsen.
Det var jobbigt.
Det är jobbigt.

Verkar som lillebror har tänder på gång. Börjar kännas som att amma en liten piraya.
Gotta go. Barnskrik..

Nej nu orkar jag inte mera.
Bytt 15 diarréblöjor under senaste dygnet.
Ingen kissblöja.

Han kräktes i natt också..
Jag orkar inte..
Eller jo det måste jag.
Jag är hans mamma.
Min kärlek räcker till 10000 diarréblöjor till..
Om vi måste..

Men kära barn, du måste bli bra snart.
Kära barn, det glädjer mig att du ville ha gröt i morse.
Kära barn, låt din mage få behålla gröten nu.

Alltså han blev uttorkad lillkillen.
Ändå tyckte jag att jag gav honom så mycket vätska.
Ammade, ammade, ammade.
Ammade nästan konstant men han var så slö att han halvsov med tutten i mun.
Gav honom vanligt vatten.
Gav honom fruktjuice.
Det räckte alltså inte.
Fatta hur ömtåliga så små bebiskroppar är.
Jag har hört folk säga många gånger att det kan gå snabbt när man är så där liten.
Nu blev jag varse.

Det är inte kul nu.
Alexander fortfarande sjuk.
Han var så slö, ja jag kände inte alls igen min lilla bebbe så vi åkte in med honom till Saschka.
Där fick han vätskeersättning och sondmatades över natten, sen fick vi permission att åka hem.
Nu kräks syrran.
Lillebror bajsar vatten.
Föräldrarna trötta.

Som det inte var nog med elände så brann ett kretskort upp i centralen som styr vår värme. Så vi hade kall undervåning och frös också.
Och någon har gjort inbrott i garaget.

Låt det vända nu.
Önskar mig glada och friska barn.
Önskar att vi får vara glada och friska allihop!

Lillebror sjuk.
Det började med ögonen. Gul smet där. Ögoninflammation.
Sen var han också lite småsnorig.
Men så igår så slog det till ordentligt.
Med kaskadkräkningar.
Han kräktes senast 6 i morse.
Nu är han trött, trött, slö, kinkig.
Han har feber också.

Jag ser till att han dricker.
Är orolig till tusan för att han är så olik sig.
Röda små kinder.
Vill bara halvsova i famnen.

Och Sarah då? Ja hon får ju inte gå till dagis nu då. Eftersom det kan vara smittsam magsjuka.
Men faaaan, ska den där tösa aldrig få gå i förskolan eller vad är det frågan om?

Jag känner sådan ömhet för mina barn.
Lilla kära lillebror.
Han har det inte lätt.
Inte storasyster heller.
Mamma är inte rolig.
Inget gå ut och leka.
Bara jäsa i soffan och vara tyst och snäll..
Hoppas på att lillebror snart mår bra.

Saris e på dagis igen.
Nytt försök.
Fan va soft det är att vara föräldraledig när den stora får vara i förskolan.
Jag har hunnit rensa i min röra och fixat med mitt hemma-arkiv..
Glöm sånt arbete när Saris-Paris e hemma.
Har känt mig utsjasad med båda hemma. Uttråkad. Utmattad. Galen.
 Hårt hårt knegande dygnet runt.
Det värsta är ändå den där dygnetrunt-jouren man dras med som förälder.

Förskolan är ett välkommet break. Jag hinner med...
Å jag ser fram emot att hämta hem henne.
Med öppna armar.
Med glädje.
För jag har fått nåt gjort idag.

Känner mig som en riktig knäppis.
Säger så mycket.
Pratar trams!
Bråkar på dottern för att hon inte vill klä på sig för att gå ut.
Klagar på dagis fast det säkert är jättebra dära.
Blir trött på mig själv.
Känner mig verkligen som en riktig knäppgök.

Vill höra att jag har fel.
Just i det här fallet vill jag ha fel.

Jag har älskat att kunna amma sonen.
Se han växa och bli stor på modersmjölk.
Jag har nästan varit fanatisk.
Tyckt att amma är det bästa.
Ammat till förbannelse.
Men nu är det nästan slut..

Åh vad skönt det känns.
Som att bli pånyttfödd.
Jag har fått min kropp tillbaka.
Mina bröst är mina. Bara mina.
Känner mig vacker igen.
Trivs i min kropp. Som bara är min.

Ammar nu morgon och kväll. Istället för välling.
Det är mysigt och fint.
Jag mår bra.
Sonen mår bra.
Happy Ending.

Jaha så ringde förskolan igår och sa att det går magsjuka på avdelningen.
Om jag vill lämna Sarah där då?
NEJ TACK.
Bara ryktet om magsjuka får mig att kallsvettas och nervös-springa på tjotta.

Så vi fortsätter ledigheten. Alltså Sarahs. Vi har ju ett val. Vi har friheten att göra som vi behagar.
Andra bullar blir det i höst när vi måste arbeta och ungarna måste lämnas på förskolan oavsett känslor..

Men Sarah snappar upp kul grejer hemma.
I morse när vi tömde diskmaskinen sa hon "Rumpaaaa" för varje tallrik i bästa Sean-banan imitation.
Igår när vi promenerade Götgatan ner sjöng hon för full hals:
"Ja limmar på från underground nivå"
Hon är för söt.