Även Sarah har fått klippning
Jag är mycket nöjd med min insats!
Tung
Sen undrar jag varför jag ska behöva känna alla oangenäma dofter och smaker? Om det är en smak som dröjer sig kvar i munnen så kan ni ge er på att det är den otäcka. Luktar gör det överallt. Både hemma och på jobbet luktar husen. Fast att det är nybygge och fräschare inte går att finna.
Nu ska jag hämta dotra på dagis. Efter att hon försvann så gick personalen ut med ett brev till alla föräldrar med info om vad som hänt och vilka rutiner som gäller vid lämning, hämtning och om ett barn försvinner. Känns bra.
Sarahs nattning
Sarah är fantastisk när det är läggdags. Ikväll plockade hon självmant ordning på sina saker utan att jag sade någonting. Hon släckte lampan själv och kröp upp och ner i sin säng. Nattningen är hur smidig som helst för oss föräldrar. Puss, godnatt och så vinkar hon, sedan lägger hon sitt söta huvud på kudden och somnar på stört.
Fix av håret samt barnmorskebesök
Både barnmorskan och frisören har jag numera på östermalm. Dagen började med besök hos frisören. Jag fick en rejäl klippning samt några nyanser ljusare slingor. Syns inte på bilderna för det är mycket naturligt. Dessutom iPhone-fotat vilket ju inte är den bästa kameran. Håret fick också inpackning och olika leave-in produkter samt skön skalpmassage. Det var frisörbesök deluxe! Jag brukar gå till billiga killen från armenien i höjdens centrum och bli halvnöjd med resultatet men nu slog jag på stort. Men smakar det så kostar det även om jag är V.I.P och fick rabatt.
Hos barnmorskan var allting bra. Bebisen har vuxit ordentligt. Den ligger långt ned och djupt i bäckenet med sitt huvud åt rätt håll i ruckbart läge. Barnmorskan gissade födelsevikt på omkring 3500 gram. Jag är nu i vecka 35. 37 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag får många kommentarer för min mage. Brukar få höra att den är så stor men att det inte syns bakifrån att jag är gravid. Jag bär bebisen liksom utanför kroppen därför så "stor" mage. Skönt på ett sätt för sparkarna besvärar mig inte det minsta.
Var tvungen ta ett foto på Sarah då hon har samma mönster på klänningen som jag har på kjolen. På bilden ser vi också hennes nya säng samt den praktiska lådan man skjuter in under. Där förvarar vi massa leksaker. Läggningen igår gick helt smärtfritt. Idag var tjejen lite ovillig men tillslut så sa jag bestämt att nu är det sova som gäller. Då släckte hon lampan och kröp ner under täcket och pussade godnatt. Jag sitter nu här och hoppas på att hon inte kommer upp igen förrän tidigast om sisådär 10 timmar!
Hund?
Det finns vissa mindre trevliga saker med att vara gravid. Det skarpa luktsinnet tillexemepel. Jag känner mig som en stackars hund. Mådde riktigt illa i morse av alla lukter i tunnelbanan. Folks andedräkter tar priset. Jag kan känna spår av kött, lök, vitlök, kryddad mat uäääää! För att inte tala om de ädla andedräkterna av öl eller kaffe. Hissarna stinker piss. Folk stinker svett och äckelparfym. Jag kan alltsomoftast tom lukta mig till vilken av tjejerna det är som har morgonpasset på förskolan redan utanför dörren. Särskilt en tjejs kroppslukt/parfym har jag svårt för. Jag säger det, jag är som en vovve.
Idag har Jonas köpt juniorsäng till Sarah. Ut med spjälisen och in med säng för stora tjejen. Nu har hon några veckor på sig att vänja sig vid att sova i stor säng så det inte blir konflikt sedan när lillbrorsan gör anspråk på spjälsängen. Sängen vi köpte heter Hensvik och finns på Ikea.
Har tänkt mycket på gårdagens händelse. Hämtade Sarah i eftermiddag och jag var som en hök. Släppte henne inte en sekund. Det får ju bara inte hända igen.
Sarahs snabba försvinnande
Först är jag ganska lugn. Jag ser henne nog inte bara, det vimlar nämligen av hämtande föräldrar och barn. Tänker att hon har gått in på stora avdelningen. Går och kollar där. Ingen Sarah. Kollar musikrummet. Toaletterna. Lilla avdelningen om hon gått tillbaka in. Ingen Sarah. Nu börjar känslan av förlorad kontroll komma. Jag frågar föräldrar och personal om de sett henne. Hon måste ju vara i förskolans lokaler någonstans tänker jag. Alla kollar. Ingen Sarah. Nu kommer paniken. Det står klart att ingen Sarah finns i förskolan. En förskolepedagog menar att jag får gå ut och leta och ringa polisen. Det är mitt ansvar, inte förskolans att hitta Sarah. Tack för den kommentaren liksom. Paniken växer. Höggravid, ont, svårt att röra mig, varken jacka eller mobil på mig (skulle ju bara hämta ungen, vi bor ju i samma hyreshus), lite hjälp vore liksom önskvärd. En av de manliga personalen hjälper mig genom att gå runt i området närmast huset. Han springer även upp och ner i trapphuset och letar. Övriga föräldrar klär på sina barn och går en runda ute och letar. Ingen Sarah. Nu hjälper även övrig personal till. Jag funderar på hur länge man ska leta själv innan man kontaktar polisen och så funderar jag på vilken nytta det gör. Alla fasansfulla scenarion spelas upp för min inre syn. Att Sarah lyckats ta sig ut på gatan, springer ut på bilvägen, blir överkörd. Eller att någon skum elak typ alá skurken i en Beck/Wallander har kidnappat mitt barn.
Jag går hem och tillbaka utifall Sarah mirakulöst hittat hem för egen maskin. Vilket hon inte har men jag får med mig min mobil hemifrån iallafall.
Personalen på förskolan är nu väldigt hjälpsam och vi ringer polisen. Jag får beskriva för tjejen som svarat på 112 hur Sarah ser ut och vad hon har på sig. Hon har inga ytterplagg på sig annat än skorna. De lovar skicka patruller på en gång. Men då mitt i samtalet har personal hittat Sarah. Högst upp i hyreshuset sitter hon på trappan. Nöjd.
Men vi var ju där? Hon har alltså på loppet av en minut lyckats få på sig skorna rätt och öppnat dörren till trapphuset och tagit sig ut. Sen måste hon ha hållit sig undan. Lekt kurragömma och inte lyssnat på rop. Dörren till trapphuset har en knapp man måste trycka på innan man trycker ned handtaget. Hon är inte dum Sarah, men å andra sidan har hon vid varje hämtning sett mamma och pappa göra så och nu var tiden inne att göra det själv när man blivit så stor att man når. Men shit vad snabb och flink hon var.
Jag har gråtit. Skuldbelagt mig själv. Tänkt det allra värsta. Gråtit av paniken och rädslan. Gråtit av lättnad. Och nu skäms jag. Jag klarade inte av att hålla koll på henne. Det var nära att vi orsakade fullt polispådrag. Pinsamma mamman är korad. C-A-R-O-L-I-N-E.
Extramormor vore nåt
Jag har blivit sjuk igen. Den fruktansvärda tröttheten och migränanfallet i söndags var nog inte bara en seg söndag utan startskottet för en ny lång luftvägsinfektion. Ja, jag låter pessimistisk nu men av erfarenheterna av detta så talar jag med bitterhet och inga förhoppningar.
Har vilat på förmiddagen. Som vanligt när jag är krasslig så känner jag mig ensam och ynklig och "Hur ska det gå?". Då tänker jag att det vore skönt om det fanns en extramormor till Sarah. Sarah har en mormor redan, men jag tänker mig en till. En kravlös. En som gillar att umgås med små barn. Som byter blöjor. Som hjälper till. Som bara finns där. Som gärna pratar och dricker kaffe. Som gillar att bara vara utan krav på perfektion någonstans. Som klappar min nya mage och glädjer sig över en till bebis. Som inte tvekar att komma mitt i natten om vi föräldrar behöver sova. Som kanske tränger sig på ibland men som samtidigt förstår och inte blir ledsen om vi säger ifrån och lämnar oss i fred också.
Det är väl en utopi. Jag får vara glad över de och det vi har. Och det är jag. Men på min sida hade det verkligen varit skönt med en till..Ibland.
Att få syskon
Malin ritade pilar och system på tavlan. Det är tufft att få nummer 2. Det blir ett nytt system. Ett nytt system för ordning och reda och kommunikation. Eller ja ordning och reda kunde man visst glömma. Men efter sisådär 6 månader så skulle man ha vant sig vid kaoset. Och att skaffa barn nummer 3 var inte alls så svårt. Den passade tydligen bara in för då var det liksom redan oreda i systemet.
Lite besviken på kvällen är jag.Vi hade väntat oss handfasta råd. Det fick vi inte. Det var mer psykologi av typen att vi vet vad som är bäst för våra barn redan och att vara inkonsekvent är helt okej. Så bra då! Å så var det snack om känslor. Det var trevligt. Höra psykologerna sätta ord på det jag känner och funderar på varje dag. Det var befriande.
Lite kort handlar mina känslor om att jag kan känna otrohet över att vänta ett nytt barn. Otrohet mot Sarah. Att det kommer en ny som ska ta en del av hennes plats. Samtidigt känner jag ångest för att bebisen i magen liksom bara hänger med. Jag har inte full koll på vilken dag i graviditeten jag befinner mig i. När jag skriver det i bloggen har jag innan kollat upp det på sajten Familjeliv som har en räknare. Jag har inte "samma kontakt" med lillebror som jag hade med Sarah i magen. Inbillar jag mig iallafall. Jag pratar och sjunger nämligen inte alls så mycket för magen som jag gjorde när Sarah låg där. Men det ska bli bra tillslut. Att få ett syskon är att få en livslång relation. En kravlös relation som inte liknar någon annan relation man får. Det är en gåva. I can tell. Jag har en syster. Louise. Henne kan jag ringa mitt i natten och säga precis vad som helst till. Alltid.
Nu hinner jag inte skriva mer.. måste till jobbet.
Gnäll
Tog en promenad med Jonas och Sarah igår. Vi gick till Globens köpcentrum för att äta glass och shoppa lite. Fick ett presentkort av svärmor i födelsedagspresent som jag ville bränna. Vi är familjen Knasig! Gå till Globen när det är schlagerfinalslördag? Gillar vi att trängas eller? För någon helg sedan åkte vi till IKEA på lönesöndag..
Nåväl jag hittade en amningstopp, visserligen en storlek större än jag ville ha men den fanns inte kvar i M. Men okej..jag kommer bli Dolly Parton fast med kulmage och vara öm överallt så jag kan nog dra en L första tiden som nyförlöst.
När vi kom hem var jag invalid typ. Så jävla ont i ryggen. Låg i soffan resten av dagen. Tack kära Maria och Eric som kom och förgyllde vår eftermiddag och kväll! Vi såg schlagern på teve och hade lördagsmys med snacks, glass och frukt. Det var najs. Men ack så tråkigt att få så ont av en Globen-promenad. Tänker inte kommentera schlagern mer än att Anna väl är okej, men som vanligt delar jag och resten av svenska folket inte favorit.
Idag går jag förmodligen ingenstans. Har lackat och klippt mina naglar. Kände mig tvungen. Får ju inte säcka ihop totalt. Och så ska jag klä mig lite fräscht tills Jonas som är på träning kommer hem. Annars känner jag mig bara trött, trött, trött. Uppgiven. Jag kan ju inte ta mig för någonting för då får jag mera ont. Och så dåliga samvetet på det.
Amningstoppen i stora storleken.
Litet set till bebispojken.
Och en tröja med hästar till Sarah. Det var Jonas som hittade den och tyckte att Sarah skulle få. Gulle han!
Mage från sidan v32 + 5
Insomnia
Jag är i vecka 33, jag är i tredje trimestern. (En graviditet indelas i första, andra och tredje trimestern. Varje trimester är 3 månader, totalt ska det bli 9) Det jag lider av finns som begrepp iallafall om man läser den amerikanska boken "What to expect when You´re exprecting". Begreppet heter Third-trimester insomnia. Även förra graviditeten fick jag grövre och grövre sömnproblem allteftersom graviditeten gick mot sitt slut. Sista veckan före förlossningen sov jag inget alls nattetid. Och varför gör man inte det då? Man behöver ju sova. Det är det som är så knäppt men jag ska berätta hur en typisk natt ser ut för mig i vecka 33..
KL 21: Dötrött. Slösurfar. Slötittar teve. Pratar med Jonas. Tycker att det är tidigt att lägga sig redan.
21:30 Går och lägger oss. Somnar.
23:30 Vaknar. Första kisspausen.
23.34 Somnar förhoppningsvis om igen. Sover halvbra. Är inte riktigt bekväm någonstans. Mage går ju inte att ligga på. Inte rygg heller.. På rygg finns dessutom risk för Vena Cava syndrom. Snälla googla på det, jag orkar inte förklara. Blir att ligga på sidan, men känns inte riktigt bra det heller. Känner sammandragningar, ligamenten och bebisen. Det är bökigt.
03:00 Vaknar. Egentligen dags för andra kisspausen. Vill inte upp. Kniper men somnar inte om.
03:15 Masar mig upp ur sängen. Ajaj fogarna, ajaj magen, aj sammandragning. Bökigt att komma upp. Kissar. Bökar mig tillbaka.
04:00 Fortfarande vaken. Obekväm. Att vända sig gör ont. Livmodern drar ihop sig, fogarna ömmar.
05:00 Ingen idé att gå upp och kissa då väcker jag Sarah. Ligger och stirrar. Kanske är jag någorlunda bekväm, antagligen kissnödig. Kanske trött men sova det går inte. Tankar far runt i skallen.
06:00 Sarah börjar vakna. Jag är hungrig. Sömnen är körd.
Den här morgonen skulle Jonas sköta lämningen så att jag skulle få sova lite på morgonen. Men jag kan inte. Ligger obekväm och tänker massa. Så nu har jag gått upp och bryggt kaffe istället. Fick nämligen en fin kaffemaskin av Jonas i födelsedagspresent igår.
Självklart är mina bebisar värt allt detta. Jag menar absolut ingenting annat men tanken är fri eller hur? Någon enstaka gång tänker jag att jag ska avsäga mig moderskapet. Ta bort magen, plocka ut ungen därifrån. Skaffa fram en flaska vin. Dricka upp hela själv. Bli asfull och go i hela huvvet. Skaffa fram en skön säng. Där ska jag sedan ligga med Jonas hela natten och sova hela förmiddagen efter. Fin fantasi eller hur?
Ska man bli fin får man lida pin
Jag var fåfäng nog att färga ögonfransarna. Där är det psykologtest. Under dryga 10 minuter får du inte titta, inte blinka för då kommer medel in i ögat som svider. När man vet att man absolut inte får titta eller blinka då är det som svårast. Det blir en tvångsmässig tanke att man ska öppna ögonen iallafall. Men jag klarade pressen och resultatet blev snyggt. Jag ser ut precis som när jag har målat mig med mascara.
Solduschen tvekade jag till. Vet inte exakta rekommendationerna under graviditet men efter en snabb överläggning med mig själv kom jag fram till att en enstaka gång inte kan vara farligt. Det är ju bara färg som sprayas på huden. Det går förvisso in i huden men jag har svårt att tänka mig att det kan påverka bebisen. Man får inte vara för nojjig när man är gravid, man måste leva också. Det negativa är att kläderna man drar på sig efteråt blir lite solkiga och att man inte får vara i kontakt med vatten på 6 timmar för då kan man tappa färg. Blev alltså att ta sig hem kollektivt utan att röra vid någonting så att man inte får bakterier på händerna eftersom dessa inte får tvättas bort. Jag tryckte på hissknappen med en petflaska och vidrörde ingenting i tunnelbanan. Det ska nog vara lugnt. Nu får jag bara försöka hålla alla tvångsmässiga tankar om dusch, bad, disk och tvätt borta.
Handspa var suveränt för vintertorra händer. Får se hur länge återfuktningen håller bara.
Fjärilsklänning
Vi ska på middag hos farmor ikväll så det gäller att duscha och klä sig fint. På bilden är håret fortfarande vått. Fjärilsklänning och prickiga strumpbyxor i 86/92 från Me&I.
Under eftermiddagen får mammsen och pappsen gå på bio och se Shutter Island medan Sarah busar med farmor.
Vecka 33
Nu har vi hunnit fram till vecka 33. Bilden på min fantastiska mage är tagen igårkväll strax före melodifestivalen och soffamys (v32 + 0)
Tänk att det bor någon därinne. Någon som man redan älskar och längtar efter. Jag har gått upp ca 15 kg. Men det är inga problem. Kunde jag gå ner i vikt efter Sarah så kan jag nog det den här gången också. Det får ta den tid det tar. Jag njuter av min kvinnlighet så länge.
Some Lindex shopping
2 par tajts och svettisbyxa till Sarah i storlek 92. De cerisa tajtsen matchar fint det cerisa i Me&I:s klänningar och tunikor. Som hittat: köp 3 betala för 2.
En amningsbehå till mig med vadderade mjuka kupor. 75 F. Har provat men är osäker på storleken. Kupan känns ganska lagom, ska ju få plats amningsinlägg också. Runt om sitter den dock ganska tight. Risk för röda märken. Men jag brukar ju ha 70 i omkrets!!! Att köpa 80 känns som det kommer bli för stort..Dilemma. Får fundera och prova igen. Det är ju öppet köp i 30 dagar eller tills man tar bort lapparna och använder den.
Min händiga man..
Bild på Sarahs- och bebis byrå. MALM heter den. 6 lådor.
