Liebfrau

Ja jag har hjärtsnurp.
Eller vad kallar man det?
I morgon ska jag jobba.
Ser fram emot jobbet, det är inte det,
men jag har separationsångest.
Jag har inte varit en perfekt mamma.
Jag har inte varit så glad alla dagar.
Men jag älskar mina små,
och det är med viss sorg i hjärtat som jag nu avslutar min föräldraledighet.

Vet inte om ni förstod men lillebror har bajsat så blöjan läckt flera gånger.
Därav fiskade jag efter kommentarer.
Det var bara lite väl mycket att sanera igår..
Nu har jag fått tips om Probiotika från flera oberoende personer.
Så nu testar vi det.
It make sense.
Lillebror har haft mycket infektioner.
Immunförsvaret sitter till stor del i magen.
Vilket stöder teorin att han bajsar illa för att magfloran är i obalans.

Nu hoppas jag att Semper hjälper hans mage att komma i form.
Vi hoppas på färre olyckor och mindre sjukdomar framöver.
Men idag är min sista föräldralediga dag och det vore faktiskt tokroligt om pappa Jonas får kämpa lite också.
Så kom igen brorsan kräma allt vad du har i morgon också!

Den här morgonen och veckan började skit. Bokstavligt.
Barnen sitter vid frukostbordet.
Mamman har precis brett sina mackor och kaffet är klart.
Då säger storasyster:
-Lillebror kladdar.

Mamman funderar. Det kan väl inte vara så farligt. Han har ju ätit klart sin gröt.
Gröttallriken och skeden står redan i diskmaskinen.
Men då ser hon till sin förtvivlan och vämjelse.
Det är bajs lillebror kladdar med.
Det är bajs på lillebrors ben. Massa bajs.
Det är bajs på stolen. På golvet under honom.
Det är bajs på bordet. Bajs på nappen som sitter i munnen.
Äckligt halvflytande bajs där man kan urskilja morot och paprika.

Nåväl mamman duschar av sonen.
Slänger bodyn i tvättmaskinen.
Kastar blöjan.
Torkar av det värsta bajset med papper.
Det är verkligen hur mycket som helst.
Och det luktar.
Mamman gråter faktiskt en skvätt.
Det är äckligt.
Detr är jobbigt.
Mamman är yr i huvudet av medicinen hon tar och utebliven frukost.
Om hon vill äta när allt är klart?
Eh naee..


Snälla, ge mig några tips och råd. Kommentera detta!
Allt bajs liksom trycks liksom ur blöjan.
Vad ska mamman göra?
Hon har provat Liberos up& go. Provat den där andra blöjan med snibbar.
Bytt blöja så att den inte var full av kiss när bajseriet drog igång.
Men ändå.
Trots ny snibb-blöja i rätt storlek (7-14kg, lillebror väger 10)
Så hamnar massa bajs utanför.
Vad gör vi?
Minns aldrig att storasyster bajsade på detta viset.

Halleluja moment..
eller nåt i den stilen..
för er som känner till mina issues.
Jag sov utan lergigan i natt.
Tog inte ens en 5 milligrammare.

Usch, vi fick åka in till Saschka barnakuten med Alex igår.
Vi var remitterade dit av läkare på vårdcentralen som var orolig.
NåväL. Barnläkaren på Saschka hittade inget allvarligt fel på vår son utan konstaterade bara att han är rejält sjuk i en luftvägsinfektion.
Men vi fick sova i natt...

Jag drömde..

Jag drömde att jag var gift med mitt EX.
Så en dag ville exet ha wet sex.
Jag tyckte det var äckligt.
Och när jag såg honom i ögonen under akten så kände jag bara att jag älskar inte den här mannen.
Kärleken är slut. Jag vill göra slut!
Men har man trasslat in sig med giftermål, radhus, bil och barn så gör man inte bara slut.
Radhuset måste vi sälja, tänkte jag. Ja, det är jobbigt men det går..
Jag får flytta till lägenhet igen..
Men barnen..
Vänta nu..
Barnen är ljusa och rödlätta.
Exet är mörk.
Va fan.
Han är inte pappa till barnen.
Nej det är han ju inte.
Var fan är Jonas??

Och så vaknade jag. Överlycklig över att jag är gift med rätt man.
Var det en mardröm att drömma om exet?

En bild på mina nyskulpterade naglar får avsluta inlägget.
Det är förstärkning i gele.
Inte så långa men de växer ju..

Den här bloggen handlar väldigt mycket om Alexander och att han är förkyld.
Eller sjuk på nåt annat vis.
Jag är ledsen för det.
Han är sjuk nu. Igen.
 Kokhet av feber. Sover bara stötvis. Snorig. Hostig.
Eländig.

Vi sitter inne han och jag.
Deppigt värre.
Försöker finna tröst någonstans.
Men det är hopplöst.

Bli frisk nu.

Festen på torsdag som jag tänkt gå på..
 kanske får ställa in det,
men vad är väl en bal på slottet..

Har förresten inget passande att ha på mig.
Depp depp.
Hepp..

Inge bra, inge bra, inge bra!
Min älskade fina son är tokhet.
Feber nära 40 grader.
Och snor och hosta i mängder.
Inge bra, inge bra, inge bra!

En annan sak. Varför går jag in på trånga ICA Kvantum och försöker handla med barnen?
Storasyster går direkt till smågodiset och plockar på sig.
Sen är det vrål och panik om hon inte får en grön klubba.
Gångarna är trånga och jag är i vägen med min vagn och mina barn.
Är det inte storasyster som bråkar så är det lillebror som har alldeles för långa armar.
Jag är irriterad på såväl mig själv som barnen och övriga kunder.
Svett och skrik.
När man äntligen tagits sig ut ur helvetes-Ica så är det alltid nåt jag glömt men in igen går jag bara inte!
Nej handla livsmedel måste göras på andra sätt och tider.
Matkassar leverade hem till dörren ala Linas är ju guld, men kostar desto mer.

Skrev ju om skinnjackor i tidigare inlägg.
Här är en kass bild som visar hur fin den är på.
Det är den från Bubbleroom.
Klänningen under från Desigual.
På fötterna har jag Converse all star high. Vita.
Så nu vet ni det också.

_________________________________________________________

Jag har fjärilar i magen.
Jag börjar jobba om 2 veckor.
Kan inte fatta det.
Det känns läskigt, roligt, nervöst.
Hur ska det bli?

Men jag har en suverän arbetsplats. Ett bra jobb.
Goa arbetskamrater.
Jag är lycklig.
Men varför kan jag inte stanna upp och leva i nuet.
Det är ändå 2 veckor kvar av bebistid.

Vem som helst som hade 2 veckor ledighet skulle njuta av fria dagar. Sol och älskade barn.
Men jag..
Jag planerar och funderar..

 

Idag var vi till stan. Jag och Alex.
För att inte bli stressad hade jag inte avtalat möte med någon.
Jag skulle bara till Akqas för en liten behandling.

Men alltså.. att inte ens ha en lunchdejt gjorde det hela jättetråkigt.
Antingen stressar jag ihjäl mig för att hinna träffa vänner och uträtta ärenden. Allt på en och samma gång.
Eller så går jag den lugna vägen. Och har huuur mycket tid som helst och allt blir bra segt.
När ska jag lära mig att ta det lagom lugnt?

Så jag har haft en seg dag.
Lyckades ändå missa bussen 2 gånger.
För när jag missade den första gången skulle jag köpa dricka och gick och strosade med tankarna i det blå. Lite för länge.
Typiskt!

Nu är det bara 2 veckors föräldraledighet kvar.

När lönen rullar in står en radio till köket på önskelistan.
Och en kapsel-kaffe-mackapär.
Jag blir glad av gott kaffe och popmusik.

Hela familjen drabbades av magsjuka.
Äckligt.
Deprimerande.
Kollat fejsboken och sett sommarbilder på folk som är ute i naturen.
Jag har legat däckad i ett dygn.

Nej han verkar inte må något vidare.
Jag lider. Är ledsen.
Han är så liten och ynklig men fin.

Så har lillebror fyllt 1.
men han är fortfarande bebis. Så det så.

Jag ammar fortfarande.
Ett par gånger per dag.
Jag är stolt över det. Bara så ni vet.
Men samtidigt känns det inte bekvämt att göra det offentligt.
Han är ingen bebis längre.
Folk tycker så mycket.
Och jag vill inte visa hud.


Nej. Det var inget mer.
Vi har ätit tårta.
Jag har haft meandivisningar.
Och så har vi haft lyx.
Fått sova till typ 7:30 både lörda´och sönda´.

För ett år sen.
6 maj 2010.
Då gick jag och väntade och väntade..
På att få föda mitt barn..

Skulle bli igångssatt.
Jag skulle ringa SÖS klockan 12 för att få tiden för igångssättningen av förlossningen.
Hade sovit och var okej. Var tokladdad.
När SÖS svarade på mitt samtal så hade de inte plats.
De lovade ringa tillbaka till mig klockan 14.

Ååååå vilken väntan...
Vilken besvikelse, ville ju in och föda nununu. Ja helst hade jag ju fött för en vecka sedan redan..
Kunde inte äta,
inte sova..
bara vanka av och an...
Ring då, SÖS. Ring. RING FÖR BÖVELEN.
Klockan blev 15..
Det var en olidlig väntan.
Så ringde dom äntligen.
Nedslående besked igen:
Inte plats.
"Vill du komma in i morgonbitti istället?"
Dagen kändes förstörd.
"Nej, svarade jag" "Jag har väntat hela dagen och tänker fortsätta vänta så länge som det krävs. Jag ska in i dag"
"Okej", svarade barnmorskan. "Vi ringer tillbaka när det finns plats"
Väntan fortsatte.
Jag var nervös.
Kunde typ bara sitta och stirra.
Stirra på väggen.
Stirra på fånen som förblev tyst..

Jonas kom hem efter arbetsdagens slut.
Farmor som skulle passa Sarah kom över.
Minns inte vad vi gjorde.
Pratade väl om nåt..
Så plötsligt ringde SÖS.
Vi var välkommna in nu klockan 18..

Ja och sen..
Ja sen påbörjades en toppenförlossning.
Och i morgon firar vi Alexanders födelsedag.

Åh vad jag älskar mina barn.
Den där kärleken till barnen.
Den är så speciell.
Försöker njuta av stunden och koppla bort annat.
Tänker på Alexander som kryper upp i famnen och lägger sitt huvud mot mitt bröst.
Tillgiven och trygg.
Sarah som är en stor flicka nu.
Duktig och fin.

Å så längtar jag efter en bebis till.
Men inte nu.
Kanske aldrig.
Vill inte må illa.
Klarar knappt av det slit som det innebär med de barn jag redan har.
För det är ett slit.
Det kan nog alla föräldrar intyga. Även de som är perfekta.

Tänker framförallt på Morgonstressen.
Hur hinna med att göra ordning sig själv när
blöja ska bytas.
frukost fixas,
bebis ska ammas och sen matas med gröt
och så den bångstyriga påklädningen.
Viljor som vill åt olika håll.
Morgonstressen är nog det värsta på hela dagen.
När man trodde att vi var klara färdiga gå..
Ja då levererar bebis ett paket.
Och vi börjar om på ruta ett.

Men jag älskar mina barn så det gör ont.
Älskar min lilla familj.
puuss och kram

För ett år sen vankade jag runt höggravid och enormt stor. 3 days past my due date.
Trött och less och med den högsta önskan att Alexander skulle vilja komma ut.

Ett år senare kan han stå med stöd. Kommunisera med ord och joller. Sitta. Äta vår mat.
Och jag är mentalt inställd på att börja jobba.

I övrigt rullar livet på.
Barnen utvecklas i rasande takt.

Sarah i morse:
"Det är snö ute. Varför då?"
Och så plockade hon självmant fram vinterkängorna.
Det är maj. Vi har gått i sneakers i flera veckor.