Liebfrau

Idag har vi bytt outfit för andra gången fast klockan bara är 8.. Olyckor händer även stora tjejer! Sarah är tveksam till kortärmat. Hon drar i ärmen men den blir ju inte längre för det. Ytterst frustrerande för henne.

Kronatunika från Me&I och plyschbyxor från samma märke. 86/92. Man kan köpa frottébyxor nu från vårkollektionen istället för plysch men det har snåla mamman inte gjort. Plysch och frotté är egentligen samma sak (80% bomull, 20% polyester) bara att det är stickat eller om det var sytt på olika sätt. Frotté blir svalare för att man gör nåt annorlunda med maskorna har jag fått förklarat för mig. När det börjar närma sig vår så får vi väl se om budgeten tillåter mera Me&I eller om vi ska ta Lindex som gör rätt bra basbyxor och tajts till halva priset.

---

Idag skulle min pappa ha fyllt 68 år om han levt. Jag saknar och sörjer fortfarande min pappa. Det kommer jag alltid att göra. Tiden tar inte bort saknaden men lär oss leva med den. Idag skänker vi honom en extra tanke på hans födelsedag.

Idag är det Djurgården-Södertälje. Inte för att jag bryr mig men Jonas kommer därför inte att vara hemma under större delen av dagen och det bryr mig. Sarah klädde sig rätt för dagen i djurgårdsbody och tveksam matchning med My Kidoo mysbyxa men budskapet gick inte fram. Pappan tänker gå med grabbarna och inte med dottern.

Idag går jag in i vecka 32. 62 dagar till my due date.

På väg till doktorn blev det lite shopping. Det piggade upp! Honungsschampo från The Body Shop och trikåbyxor med mamma-mudd från H&M. "Bra kvalitet och lång livslängd" lovade expediten. Tackar för det. Jag är glad om dom håller 3 månader sen är jag förhoppningsvis smal igen.



Doktorn sjukskrev mig 50%. Det känns fair. Nu ska bara arbetsgivaren och F-kassan gilla läget!

Det är värsta tiden nu, sa barnmorskan när vi diskuterade hur jag mår och läkarebesök och sjukskrivning. Jo visst är det jobbigt men vecka 30-40 är samtidigt de mest spännande. Förlossningen närmar sig, barnet känns mycket tydligt och man kan ibland se en liten fot eller hand röra sig utanpå. Negativa saker är att man blir tung, får ont, sura uppstötningar, inte kan sova, samt måste kissa som en blöjbebis, dvs 4 ggr i timmen. Men värsta tiden är det absolut inte.

Jag ska tala om vad jag upplever som värsta tiden. De 12 första veckorna! Man mår förbannat jävla illa, man är trött, man sover 20 h om dygnet om man får, man kräks resterande 4. Man ser blek och överdjävlig ut, ibland lite småfet. Inget vet att man är på smällen. Man vill inte berätta så tidigt. Risken att det slutar i missfall är stor. Så hög som 30%. De första 12 veckorna är illamående, trötthet och oro och tar priset.

Som god tvåa på min lista över det värsta är övertiden. När BF (Beräknad födsel), the due date, passerat. För varje dag som går efter BF blir man bara mer och mer less. Man sover ingen nattsömn, man samlar på sig vätska, man kissar en miljard gånger, alla frågar om det inte kommit bebis än...Man börjar tro att den ska stanna kvar inne i magen och plåga sin mor resten av livet. Man vill bara ha ut ungen till nästan vilket pris som helst. Man ber om värkar och smärta, man tar till knep. Under graviditetens övertid med Sarah tog jag till alla knep jag hörde talas om utom ricinolja. Jag kan tala om för er att varken ananas, grape, färdknäppande, trappspringning eller bröstvårtsmassage funkar. Envis unge kommer inte för det!

Men nu är det verkligen inte värsta tiden! Jag har förvisso ont så jag gråter av foglossning ibland och en trötthet som jag inte kan förklara. Men det är ändå helt okej. Ikväll ska jag till läkaren. Även om det inte är värsta tiden nu så har jag lite för ont för att arbeta så mycket som jag gör.

---

Solen skiner, -5°, jag ska ta en liten promenad i dagsljuset. Dricka en kaffe och försöka njuta lite. Under tiden städar Maidaid åt oss här hemma.

 

Det är vinter. Det är kallt och massa snö. SL har gjort ett stort undantag och stängt av tunnelbanan ovan jord. Shit pommes alltså! Det går ersättningsbussar sporadiskt. I morse var jag ute i tid, i god tid.. halv sju på morgonen. Stod i 10 minus eller mer och väntade i 20 minuter. När bussen väl kom trängde sig alla före mig. Jag är rädd om magen och vågade inte tränga mig på. Som tur var kom en buss till precis bakom. Bara det att en snövall var i vägen för mig och den andra bussen som inte var riktigt lika knök som den första. Jag hade inte långt till tårarna då kan jag säga. Först står man och fryser benen av sig, sen kommer bussarna fulla och alla människor tränger sig före och man kommer inte med fast man så illa behöver. Men en snäll dam tog mig under armen, hjälpte mig över snövallen och på bussen. "Jag vet hur det är att vara gravid", sa hon. På bussen var det ståplatser men jag blev erbjuden en sittplats. Tog tacksamt emot den. 

Under den lilla resan till Gullmarsplan funderade jag på eländet. Irriterade mig på alla dessa friska unga män och kvinnor. Varför tog de bussen? Hade det inte varit bättre för alla att de låtit bli att tränga sig före mig och gått istället? Hade jag inte varit höggravid med krämpor hade jag promenerat. Det är bara en kilometer. Kanske borde införas kölappar till bussarna. Så den som väntat längst kommer med först? Eller ska platserna behovsprövas? Gamla, sjuka, gravida och barn borde ha företräde. Men det är djungelns lag som råder på ersättningsbussar. Folk trycker sig på bara. Behöver inte uppvisa färdbevis ens.
Stort tack till damen som hjälpte mig på. Och stort tack till tjejen som avstod sin sittplats. Det finns hjärta och medvetenhet hos några medmänniskor. För jag tror bestämt att det är omedvetenhet som gör att friska män (och kvinnor) bufflar sig och tränger sig före på hänsynslösaste vis. De är bara medvetna om sina egna behov, har bara sitt eget i tankarna. Ser inte omvärlden.

Hos barnmorskan var det bra med bebis, blodtryck och kissprov. Bara att jag är sliten och har ont. Får träffa doktorn i morgon.

Efter besöket hos bm så var jag helt slut. Var inställd på att fara till jobbet och göra min plikt men vände av hem. Kroppen skrek efter lugn och vila. Och så ville jag inte utsätta mig för djungels lag i eftermiddagsrusningen heller kan jag säga.

Nu ska jag hämta min kära dotter på förskolan. Eftersom jag fåttt vila så är jag en harmonisk mamma som har ork att ge henne den kärlek och uppmärksamhet hon förtjänar.

Sarahs nya ord för dagen: Geisha. Med perfekt uttal.

Geishamotiv på Sarahs tunika och strumpor samt på min t-shirt. Svart plyschbyxa på väg på. Jag har vita manchesterbyxor från GAP Maternity. Lite tidigt med vita byxor kanske men jag vill så gärna ha vår nu!

Denna lördag har vi aktiverat oss med en sväng till "Rum för barn" på Kulturhuset. Sarah fick måla med vattenfärg. Det tyckte hon om. Vi hade tur och kom in i precis rätt tid för att slippa köa.





Efter målandet läste vi en bok om rumpor och pottor. Sarah sprang runt och busade innan vi bestämde oss för lunch. Hon somnade som en stock i vagnen innan vi ens hunnit ut ur huset. Vi gick till Pizza Hut och även där hade vi tur och kom före ruschen. Jag och Jonas fick en lång mysig lunch i lugn och ro. Men jag mådde inte särskilt bra efteråt. Det blev för mycket med vitlöksbröd, pizza och glass med grädde. Lite shopping på Åhléns innan vi slutligen åkte hem.

Jag var trött, hade ont och var tvungen att lägga mig en stund på min mamarest-madrass och vila. Jag är ännu inte frisk men i går så pratade jag med VC-läkaren och han ringde in antibiotika så nu ska jag snart bli bättre. Det här är tredje kuren pennicillin jag äter denna graviditet! När jag vilat en timme var jag pigg nog att orka se melodifestivalen. Jag är glad att Andreas Johnson gick vidare till Globen. Hans låt var enligt mitt tycke bäst. Fulast outfit hade helt klart de i låten Manipulated. De kommer hamna på listor i framtiden över klädfloppar vi minns. Så otroligt smaklösa. Rätt åt dem att de åkte ut.
Nu blir det mera lördagsmys med maken i soffan.

Har klättrat upp på köksbordet. Bananen syns inte så bra på bilden men den ligger bredvid henne.

Det härliga leendet hann förstås förvinna innan kameran kom fram men ändå.
Tröja från Filippinerna (Farmor var där). Mössa My Kidoo och plyschbyxan Me&I.

Alltså jag vill ju ha en positiv attityd och en glad och trivsam blogg men här kommer mera från min sjukdomsvärld.
Magsjukan gick över. Den var otäck med rännskita och kräkning men gick över fort. Idag äter jag mat. Kunde ha varit värre. Var nog inte vinterkräksjukan utan en mildare variant.

Men förkylningen den går aldrig över. Tjockt gulaktigt blodblandat barnasnor är jag proppfull med i hela luftvägarna. Har vätska i ena örat som man inte ska ha. Tryck och värk i ansiktet. Behöver nog inte skriva att jag är hängig och allmänt vissen. Jag sover 3h på dagen. Har ångest för att jag är en orkeslös mamma. Känner oro för den ofödda bebisen.

Var till VC idag. Fick Rinexin som är nåt gammalt välprövat läkemedel mot nästäppa. Vi ska börja så och avvakta. Läkaren tycker allt tyder på virusorsakad bihåleinflammation. Jag vet att antibiotika inte skall missbrukas, ändå känns det surt att jag inte fick det utskrivet. Känns som det kommer ta mycket lång tid innan jag är frisk och pigg igen. Läkaren tyckte inte att virussjuka på 10-14 dagar är något konstigt alls. Nähäpp!

Mössa till bebisen!  



Och iPhone till mamman :-D

Vecka 29 idag! Nu påbörjas uppladdningen inför den stora födelsedagen. Denna helg är det förlossningsförberedande psykoprofylaxkurs med Louise Hallin. Känd från TV.

Jag är fortfarande sjuk, men det här vill jag verkligen inte missa. Sov 3 h på dan igår. 3 fucking hours! Och hade det inte varit för att mobilen ringde så hade jag sovit ännu längre. Jag steg upp och var varm, yr och irriterad som fan men iväg på kursen skulle jag. Tyvärr ensam för Jonas skulle hämta och ha hand om S. Kände mig som någon white trash tjej som blivit gravid med ett one night stand och därför var där ensam. Alla andra var så gulliga par. Men jag hade fullt upp med att lyssna och hålla min förkylning diskret att jag snabbt skippade ensamhetskänslorna.
Idag vaknade Jonas och hade magproblem. Vi vet inte om han har magsjuka, är matförgiftad eller bara "förkyld" med symtom i magen. Jag kände mig så ledsen. Med fullt sjå hade jag knåpat ihop barnvakter för helgen och sett fram emot att vi skulle gå tillsammans och så såg det ut som min förväntan skulle grusas. Jag gick till apoteket och köpte Imodium + samt blåbärssoppa. Blek som ett lakan följde han med på kursen men fan va nervöst det är att åka kommunalt med någon som har vattendiarre. Fy så nervöst det är att sitta i mitten på en föreläsningssal och se sin älskade se ansträngd ut och veta att det kan bero på vatten i stjärten som vill ut. Efter pausen satte vi oss längst bak på kanten så att det skulle gå att komma ut smidigt om det knep. Jag slappnade av mycket mera då. Nu är han på Hockey så jag antar att det är bättre.

En resumé av Louise Hallins förlossningskurs är inte på sin plats här men jag kan skriva så mycket som att det inte handlar om någon andningskurs. Det är teoretiska föreläsningar om befruktning, graviditet, samlivet, förlossningens alla skeden, smärtlindring och första tiden med bebis. Jag tycker att det är högst intressant. Jag älskar allt som har med sex, graviditet, förlossning och bebisar att göra. Jag borde blivit barnmorska eller gynekolog eller sexterapeut! Eller kanske inte. Som omföderska känns det lite som att man sitter med facit i hand och lyssnar. Alla barnmorskor som föreläser om förlossning är entusiastiska och peppar oss att vi är gjorda att föda barn. Men nu när jag har gjort det en gång så vet jag att jag kan. Det är inte bara som dom säger. Jag kan och jag är gjord för att föda mitt barn. Over and out!

Hon vaknar 5... Snälla söta älskade dotter vad glada mamma och pappa skulle bli om du kunde sova till 6 istället.
Hon vägrar vällingen. Hon vill överhuvudtaget inte äta särskilt mycket hemma längre. Hon är trotsig, säger dom på förskolan. Jag vet inte.. Men jag blir galen.. Jag kan inte vara sjuk, gravid och jobba om jag måste vakna 5 varenda morgon.

Sarah går och lägger sig 20 på kvällarna och sover bara en timme eftermiddagslur. Jag får väl också börja lägga mig kl 20 om detta ska fortsätta. Men vuxenlivet då? När blir det tid för det?

Utmattad och emlig. Nu ska jag lägga mig och sova dag och klappa om magen.

I lördagskväll åkte jag och kära systeryster och 60 andra tjejer på måbra-konferens med Birka Paradise. Vi hade sett fram emot det sedan jul då vi fick kryssningen i julklapp av våra respektive män. Eller ja, Louise hade sett fram emot det, själv hade jag tankarna på mycket annat. En sjuk dotter (dagisförkylning) som vägrar äta flera dagar i följd tillexempel tar stort fokus från sin mor. Men vi kom iväg och det började bra. Jag hade köpt en SPA-behandling där fötterna blev omskötta med bad, bortagning av förhårdnader, lackning samt massage. Så jag hade nästan babyfötter efter 50 minuter och läckert korallfärgade naglar.

KL 21 började middagen. Hu så sent för gravid småbarnsmor som är van att närapå sova vid den tiden. För att inte tala om hur stor min hunger hann bli. Oturligt nog fick vårt bord om åtta tjejer en praktikant till servitris. Behöver jag skriva att servicen var under all kritik?
Först fick alla som ville ha vin utom Louise. Hon fick vänta 20 minuter längre än alla andra bara för att hon skulle ha vitt och inte rött.(Vi sa till.) Förrätten som bestod av tunna skivor oxfile var suverän och gjorde gott i min tomma mage men sen lät varmrätten vänta på sig och ni ska inte tro att vi fick in den samtidigt. Inte på långa vägar samtidigt. Först var det bara 2 tjejer som fick sin fisk. Ytterligare några minuter senare kom fisken till de övriga 2 som beställt fisk. Det dröjde och servitrisen frågade Louise vad hon skulle ha (kött eller fisk). Dröjde igen och jag fick in min köttvarmrätt först av alla "köttätare". Dröjde igen och Louise fick sin. Sevitrisen bar in en tallrik i taget med flera minutes mellanrum. Den sista stackars tjejen fick sin varmrätt ungefär när jag var klar med min.

Vi fick efterrätten inom rimlig tid men inget kaffe. Vår servitris höll sig borta och när vi frågade efter kaffe hos de andra i serveringspersonalen fick vi till svar att vi måste ta det med vår servitris. Men hon kom aldrig förbi. De andra borden fick både kaffe och notan. Vårt bord satt och väntade. Personalen började tom dukningen inför nästa sittning. När övriga bord var tomma på gäster som försvunnit till discot kom notan. Jag hade druckit vatten för 30 spänn! Det blev inge driks. Klockan var nära midnatt och jag och Louise drog oss tillbaka till hytten. Trötta.

Att få sova hade jag sett fram emot. Sova ostört. Men min förhoppning grusades. Sängen var liten och obekväm. Smal och kort. När jag somnat så plingade Louises mobil till och väckte mig. Välkommen till Finland-sms eller nåt lika viktigt. Jag var uppe och kissade ett antal gånger men klockan sex var sömnen helt finito för Louise gick upp på toa och kräktes. Jag blev skraj och nojjig för den där vinterkräksjukan. Visste ju att Louise bara druckit ett glas vin på hela kvällen så fylla kunde det inte bero på. Jag gick ut i bara nattlinnet och spa-tofflorna för att kissa på någon annan toalett på båten. För det vet jag, vinterkräks är ytterst smittsamt och dela toa är en smittorisk utan like. I hyttkorridoren stod ett par och knullade med kläderna på. Jag såg också sönderslaget glas, ölspill och vingliga människor lite varstans. Jag kände mig malplacerad. Men i bara nattlinnet så var jag väl också en syn för ögat. Tur att det var mitt tjocka, långa, rediga POP-nattlinne iallafall.

Nu visade det sig att Louise bara kräktes 2 gånger så vinterkräksjukan var det troligen inte. Den är aggressivare än så. Drabbas man av den bor man på toalettgolvet. Louise led istället av huvudvärk och låg i sängen resten av resan. Stackars henne. Hon som sett fram emot det hela så!

Jag höll mig borta från hytten och lyssnade på föreläsningarna. Jag är nu både Fengshui-inspirerad, matinspirerad och skall prova hypnos vid ett senare tillfälle. Min tanke att hypnos kan vara bra för att slappna av och smärtlindra sig själv under förlossningen.

Jag kom hem lika sliten som jag brukade vara efter festarkryssningarna i ungdomens dagar. Nå väl jag är inte gammal nu heller men jag menar innan Sarah var påtänkt. "Det är nåt med dom där båtarna" sa Jonas. "Man blir bakis bara av att åka med, är väl alla ångor i luften".

Om det verkligen var en måbra-kryss är jag tveksam till. Jag kom hem inspirerad och ganska nöjd på det hela taget men trött som en gnu efter alldeles för lite sömn och oro för min syster. Jag har nu definitivt åkt på Sarahs förkylning. Har halsont, är yrslig och varm. Mitt immunförvar kapitulerade av all ansträngning på båten.