Liebfrau

Det har varit tyst i bloggen igen. Jag har ägnat mig åt bebisliv och så har vi gått på några husvisningar på kvällar och helger. Rätt var det var hittade vi ett hus och idag har vi skrivit på köpeavtalet.
Köpa hus är stora saker. Livets största affär. Eller vad brukar mäklarnas slogan vara? Men det är en stor grej och det innebär lite ångest.

Ångest för att flytta längre ifrån stan. Ångest för att inte ha tunnelbanan som granne. Ångest för att slita upp Sarah från braiga dagiset. Ångest för vad räntor innebär för min ekonomi. Ångest för att jag inte bara måste diska och tvätta utan även klippa gräs. Ångest för vad mamma ska säga. Ångest för allt och ingenting!! Men också pirr och känslan av något bra. Att få det större. Barnvänligare. Liten privat tomt!

Nu måste jag gå in på skolportalen och ställa Saris i dagiskön. I morgon är det besiktning. Känns inte som man kan ropa "hej vi har köpt hus" förrän besiktningen är ok.

Over and out!

Så hände det. Hänt några gånger förr. Att lillebror sover över nattmålet. Skrev ju precis om det där med nattamål och kvällsrutiner, se nedan! Idag har jag vaknat kissnödig med sprängande läckande bobs och undrat what the fuck e klockan. 6! Bra jobbat älskade lillebror! Hoppas du vaknar snart för mammi längtar efter dig. Boobsen längtar.



Lillebror som hittat sina fötter och som kan vända sig. Duktiga pojken!

Min son är nu dryga 3 månader. Han sover bra på natten. Det har han gjort sen han var 5 veckor och de värsta magproblemen försvann. Innan hade han också förstått att man ska sova på natten men han vaknade ofta och ville amma. Vi samsov till en början men hans gasproblem gjorde att vi slutade. Han fick för mycket mjölk av att ligga bredvid tutten. Att han fick för mycket förstod jag genom att han kräktes våldsamt, att det alltid var blött av mjölk i sängen, att han hostade och fräste av för stora klunkar åt gången. Att han krampade och hade ont i magen. Det blev bättre av att sitta upprätt och amma.

Jag vill inte samsova. Så att även denna bebis mår bäst av att sova i egen säng var välkommet. Jag gillar inte att samsova eftersom jag vrider och rör mig mycket i sängen och det stör bebisen som vaknar. Dessutom alltid orolig att jag ska rulla över eller på något sätt skada bebisen. Antingen med min kropp eller med ett för varmt täcke. Natten är dessutom just nu typ enda tiden som jag bara får vara jag. Få sträcka ut mig. Vila. Sova. Rå mig själv. Med två små barn finns inte direkt annan tid att bara få vara själv.

Jag och Alexander har vissa rutiner på kvällen för att slappna av. Vi ammar i soffan och jag underhålls av teven eller min iPhone. Sen är det dags för ett litet ljummet bad med olja i. Vi badar långt ifrån varje dag. Det torkar ut huden och en bebis är inte skitig. Men några gånger i veckan blir det kvällsbad för att det är rogivande, mysigt, och lite spännande att sprattla i vattnet. Efter badet blir Alexander torkad med en handduk och han får ligga naken en stund på golvet. Jag masserar honom varje kväll. Tar lite olja i handen och masserar med båda händerna. Babymassage och magmssage finns att lära sig hos BVC-sköterskan eller googla på det. Skriv tex massage baby. Det är den med "solen, månen och vattenhjulet".
När massagen är klar tar vi på ny blöja och pyjamas.

Alexander somnar för natten vid 22-tiden. Plus minus en halvtimme ungefär. Han somnar vid min tutte, mätt och belåten. Jonas brukar lyfta över honom till vagnen i hallen där det är mörkt och lagom trångt.

Någon gång mellan 2 och 5 brukar han vakna för ett nattmål. Då sätter vi oss i soffan. Jag har förberett med kuddar och vattenglas innan jag gick och la mig. Nattmålet tar 10-15 minuter och sen sover Alexander vidare tills storasyster väcker honom på morgonen.

Jag är nöjd med våra kvällar och nätter men målet är ju förstås att han snart ska sluta med nattmålet och somna tidigare på kvällen. Men han är lång och inte så tjock så jag antar att han behöver nattamaten.

Jag klagar mycket på klänningen. Men när bröllopet planerades var jag gravid. Tänkte att allt ordnar sig. Har man 9 månader graviditet framför sig tänker man inte på hur man kommer känna som ogravid men med en 3-månaders baby. Det ligger för långt fram. Särskilt om man mår pyton..Fast borde förstås kunnat förutse lite, är ju ändå omföderska. Det hade förstås varit väldigt dåligt att tacka nej till att vara tärna. Hade även vait ledsamt, är ju ändå brudens syster.

När klänningarna valdes var jag nyförlöst. Jag och Alexander befann oss i den där bubblan. Alla mammor vet vad jag talar om.. Jag tänkte att det var så långt kvar till den stora dagen.. Tänkte att jag inte vet hur amningen kommer funka eller hur min 3-månaders baby kommer vara...Men borde protesterat högljutt och valt något mer praktiskt och mindre dyrt istället för att säga att vad som helst gick bra. Alltid lätt att vara efterklok. Klänningen är i allafall fin och med sjalen till så kan man inte se att den är totalhavererad.

Jo det är lite mycket nu. Även om semestern är slut och Sarah i förskolan och maken på jobbet så känns det som att jag inte kommit i kapp. Det var bröllop i helgen. Min kära syster gifte sig. Jag var tärna. Det var en enorm anspänning innan. Naturligtvis för bruden men faktiskt också för mig.
Redan på fredagen så kom släkten och vi skulle äta middag. Seeeeen middag. Jag är inget fan av sena tillställningar med en liten bebbe som jag vill sköta med kvällsrutiner i hemmets trygga vrå. (Mer om våra kvällsrutiner och nätter kommer i ett senare inlägg.)
Hursomhelst sen middag i fredags med människor från Österrike och Spanien. En salig blandning av engelska, spanska och tyska.

Så kom bröllopsdagen. Nervöst innan. Det kom fram att släkten (70-åriga damer) inte såg med blida ögon på amning offentligt. Inte heller Louise önskade amning under middagen. Ångest för mig. Först tänka på den hopplösa klänningen som jag skulle ha och sen att jag skulle gömma mig för att ge Alexander mat.
Dessutom korkade frågor som "ska han verkligen äta nu igen?" eller  "går du inte efter klockan med mat var fjärde timme?"
Sa på skämt till bebisen när klockan var 13: "Nu får du ingen mer mat före midnatt, hör du det?"

Klockan 16 var jag i kyrkan för att byta om till den jobbiga men vackra klänningen. Jag tokammar Alex i ett avskillt rum för att han ska stå sig åtminstone under vigseln och fotograferingen. 10 minuter innan vigseln är planerad anländer Louises andra tärna Anna med min klänning. Hon hjälper mig på med den. Vi är lite svettiga och nervösa bägge två. Hon knökar och drar med klänningen. Den sitter ju tajt. Men så hör jag att nåt händer och hur Anna svär eller säger nåt mindre bra. Hennes kille Richard kommer och hjälper med dragkedjan och hyskan i ryggen men den spricker. Hela klänningen spricker upp hela vägen i ryggen. Dragkedjan kaputt. Ridå ner.


Jag känner ingen panik. Bara hopplöshet och lite oro för att inte få vara fin för Louise. Anna svettas. Vi ber om hjälp. Får fatt i nål och tråd. Brudgummens mormor syr igen klänningen i ryggen på mig. Det blir ju inte snyggt och glappar. Ut bland gästerna och ragga sjal att dölja med. Jag tycker att det är pinsamt. Där fick jag för att jag trodde att jag var nåt. Att jag trodde att jag var smal. Fetto-Carro fick klänningen att spricka. Förnedring.

Vigseln försenas 20 minuter pga detta. Men efter att jag fått låna en sjal så kan klockorna äntligen ringa och akten startar.


Det är otroligt vackert. Louise och David är vackra. De säger ja till varandra. Alexandra sjunger. Hon fängslar alla med sin gripande vackra sång.
När det är dags att avlägga löften hör jag min dotter som är brudnäbb sjunga "Här kommer Pippi Långstrump.." Inte så att det störde direkt men flera hörde det och det förhindrade nog att jag började snyfta jag också.

Efter ceremonin är det fotografering. Regnet öser ner. Hem byta om. Funderar frenetiskt på vad jag ska ta på mig istället. Nåt snyggt men amningsvänligt. Hittar min snygga boobklänning som jag fyndat på Tradera. Klär mig i den. Blir bekväm och nöjd och kan amma min älskade son diskret. Tror på gud ett tag. Han såg till att klänningen sprack så att jag skulle slippa den och kunna amma min baby. Tack gode gud. Typ.

Det blev förstås middag och tal och dans och jättefin fest.

Nu har Alexander vaknat. Måste sluta. Dessutom har jag ett nytt projekt på gång. Därav viss stress. Blöder lite igen. Inte fått mensen tillbaka men tror att det är all anspänning. Barnmorskan sa ju att man kan få en genombrottsblödning vid sämre sömn eller stress. I mitt fall kan vi verkligen snacka stress de senaste dagarna.

Uppdaterar er mer snart. Promise.

Ungefär i samma veva som Alexander föddes började Lady Gagas hit Alejandro spelas i radio. Alejandro är väl spanska versionen av Alexander? Jag lyssnar inte särskilt på texten men sjunger Alejandro, Alejandro, Alle Alle Alejandro för min baby. När vi frågar Sarah vad lillebror heter svarar hon "Alexandro". Vi kanske skulle lämna in en namnändring?