Liebfrau

När jag inte hade barn blev jag ofta lite uttråkad när stolta föräldrar ville visa bilder på sina barn. Ännu värre fjantiga, otydliga mobilbilder på fula, snoriga ungar som jag tyckte såg ut som ungar gör mest..
Men häromkvällen kom jag på mig själv att sitta och visa bilder på mina barn i mobilen.
Gaaah, Caroline! Vad har jag till mitt försvar?? Jo eh.. jag tror att vännerna bad om att få titta på bilder på barnen. TROR...I själva verket kanske de satt och tänkte "Intresseklubben flaggar..."

Men i bloggar gör man som man vill och visar bilder på de personer man älskar allra mest. Sina barn. I mina ögon är de finast på jorden. I dina ögon är de kanske bara tråkiga präktiga bilder på barn..

Har känt mig nere och miserabel.
Trött och sjuk.
Tråkig.
Var på Julbord med jobbet. Första gången jag gick iväg någonstans utan min acessoar bebisen..Var frisk och kunde gå. Halleluja! Det var trevligt men jag hade egentligen inte mycket att säga. Jag kan bara barn just nu. Amning, blöjor, förskolor, uppfostran, prylar. Vet inte ens vilka som fått nobelpriser. Nån peruansk snubbe i litteratur tror jag. Tror mamma ringt och tjatat om nån Llosa. Skäms å skriva att jag inte har koll. Skäms. Miserabel. Sa ju det!

Jo, jag vet faktiskt en nobelpristagare 2010. Läkaren Edwards som kom på att man kan göra barn i provrör. Men det har ju med barn att göra förstås..

Det är definitivt enklare med ett barn än med två. Allt är ungefär dubbelt så jobbigt. Just nu. 2 som ska kläs på. 2 som inte vill. 2 som gråter för att de är trötta. 2 som kinkar för något annat.. 2 som är hungriga. 2 som vill klänga på mamma. 2 som inte vill sova. Listan kan göras hur lång som helst. Men det allra enklaste hade förstås varit att inte ha något barn alls. Då hade jag inte ens kommit på tanken att klä på mig massa kläder och trotsa kylan. Då hade jag stannat inne med kaffekoppen och en bok.

Men glädjen och kärleken är mer än det dubbla. Det är så stort att det inte går att mäta.

Ingen i familjen är frisk. Igårkväll kräktes Sarah. Som om det inte räckte med att mamma och lillebror och pappsen är förkylda. Nu lurar magsjukan på oss också. Sarisen kräktes bara en gång. Sen sov hon som en stock hela natten. Låter ju inte så farligt. Men alla reagerar olika. Om jag blir sjuk kanske jag spyr 35 gånger?

Vi var på BVC med lilleman igår. Han går inte upp så mycket i vikt längre. Inga 300 gram i veckan längre! Ingalunda ens 300 gram i månaden. BVC säger att det är normalt att vikten planar ut kring halvåret men samtidigt manar de mig att ge Alexander mer mat. "Amningen bör nu bara vara ett komplement." "Bröstmjölken innehåller ingen energi" eller om jag hörde fel och hon kanske sa "Bröstmjölken innehåller inte tillräckligt med energi" Och "inte tillräckligt med vitaminer och järn".

Nä fram med majs och potatis och morötter och ris och pasta därmed basta!
Å nu när jag är risig känns det som mjölkproduktionen lätt minskar. Från att ha helammat till att byta ut 2 mål till annat har gått förvånande enkelt. Känns lite missmodigt. Är amningsperioden snart över? Gick det så jävla fort? Jag vill ju amma tills Alex börjar förskolan och själv säger stopp!
Men att trappa ner amningen har sina fördelar. Jag kanske äntligen äntligen kan gå själv hemifrån och bara vara.
Funderar seriöst på att annonsera efter en ny barnvakt. Så att det finns någon att ringa. Drömmer om lite äktenskapsvårdande tid utan barnen. Det får man unna sig om man inte ammar så mycket!


Bild på sovande barnet. Hemma från förskolan.

Jag är riktigt djävla dålig. För dålig för att sitta vid datorn också. Men jag har nog lite behov av att gnälla och skriva av mig. Jag har värk i kroppen, frossa, snuva, täppa och världens feber. Nu är jag visserligen drogad med värktabletter men 37,1 visar termometern. (Brukar ha 36). Ojojoj vad synd det är om stackars stackars mig.

Vi (läs Jonas) har iallafall adventspyntat som alla andra med stora stjärnor i köket. Och så har vi köpt en Stationsklocka till köket. Cool klocka för att hålla koll på tiden vid långa mysiga frukostar.




Det är bästa Jonas som monterat upp klockan också. Jag ligger mest däckad och ömkar.

Jag är jätteledsen för att bebisen är sjuk. Jag blir själv typ sjuk av oro. Små bebisar känns så ömtåliga. Han har hög feber och är lite täppt i näsan. Säkert "bara" förkylning. Säkert nåt virus från förskolebarnen. Under Saris inskolning fick han följa med in i förskolans lokaler. Jäkla dagis rent ut sagt! Men så är det ju.
Jag får vara glad att han ammar. Välling och gröt vägrar han och vi är tillbaka på ruta 0 när det gäller annat än tutte. Vi hade faktiskt kommit 2 steg på vägen men nu är allt raserat. Men att han får i sig bröstmjölk är guld. Tänk om han dissade bröstet också. Då hade det varit katastrof.

Idag har jag iallafall fått ett leende av sötnosen. Mitt hjärta värker. Hoppas han blir bättre snart! Min älskade lilla pojke.

Kan muntra upp mig med Lanvins kollektion för H&M och dela med mig av mina must haves. Nu när jag bara är mammaledig kan jag ju internetshoppa hela dagarna. NOT. Inget föll mig i smaken. Det var bara opraktiskt och dyrt. Eller vad tycker ni?

Hon har klätt sig helt själv idag. Men det blev tyvärr inte rätt någonstans även om kläderna sitter på. Tröjan framochbak. Tajtsen aviga. Kjolen ut och in. Och skorna.. ja de sitter på fel fot.

Jag har levt i tajts och tunikor för att jag har varit gravid och fet. (+ 25 kg i slutet av graviditeten) Efter graviditeten så fortsatte jag med tunikor och tajts för att det är feminint, bekvämt och snyggt som faaan. Men idag ville jag ha jeans och tröja. What the fuck! Inte ett enda par jeans sitter bra. De är för stora. Åker ned och är alldeles för stora i midjan. Vad ska jag göra?
Blir att fortsätta klä sig i tunikor och tights. Jag är för smal för alla jeans och byxor i fucking hela garderoben!

Orsak ( en kompis sa det bra): Alexander the sweet little babypie har ätit upp sin mamma!

Och NEJ jag kan inte köpa nytt för jag är inte så likvid just nu och tänk om jag går upp 5 pannor när Alex slutar tutta?

Och JA jag skriver detta inlägg för att göra andra avundsjuka som inte tappat massa i vikt :)

Snöstorm. Vad skulle jag ut och göra? Naturligtvis hade jag inte ro att bara stanna hemma med barnen. Till Bollmorakyrkans öppna förskola skulle vi minsann och sen handla det nödvändigaste på Coop Extra. Men det var i det kämpigaste laget att ta sig hem sen. Syskonvagnen laddad med barn, blöjpaket, kakor, blodpudding var tung och slirade i backarna upp mot Krusboda. Lillebror såg kall ut och jag fick lite panik. Det blåste snöspik rakt i nyllet på mig så mascaran rann. Varför gav jag mig ut egentligen? Och varför släppte jag ut katten? Stackarn ligger väl under ett träd i skogen och fryser nu.
Men barnen fick lite andakt, tända ljus och vi sjung om gud som hjälper oss att ta nya tag när vi är svaga. Jag hade hoppats på lite roliga tyresö-kompisar men det har jag inte hittat på ÖF än. Men det tar väl ett tag. Igår var vi på kommunens öppna förskola. Jag tänker mig att vi tar kommunen på måndagar och kyrkan på fredagar.

I morgon kommer Stina från förskolan på hembesök därefter börjar inskolningen för Saris. Naturligtvis glömde jag köpa kaffe så jag kunde bjuda henne en kopp i morgon. Var ju typ det viktigaste och så glömde jag det när jag var inne på Coop..

Måste amma...

hejsvejs

Min mys-son ♥


Ska till BVC i hammarbyhöjden idag. Dags för 6-månaders besiktning hos läkaren. Sista gången vi besöker denna BVC sen får jag lista oss i Tyresö.

Katten kom hem igår. Han kom lagom till kvällsmaten och soffamyset innan barnen går och lägger sig. I morse släppte jag ut honom. Nu oroar jag mig igen. Har han det bra i Krusboda? Är grannarna snälla mot honom? Kommer han hem igen denna gången? Fan att jag alltid oroar mig.

Mina jeans åker ned så jag går och drar upp dom hela tiden. Jag har loosat mera vikt. Väger nu 58 eller 59. Tänk att väga nåt som börjar med femtio. Minns inte riktigt när jag gjorde det sist. Måste varit i oskuldens dagar hahaha. Jag är hungrig hela tiden. Och jag äter. När jag hinner. Det blir inte alltid det nyttigaste. Hur kan jag då loosa? Är det amningen? Eller har jag mask i magen? I natt vaknade lilleman för nattmål vid 3. När ska han sluta? Han är stora killen ju. Sova-hela-natten-stor! 

Jag försöker med gröt och frukt och lite morot och lite potatis. Lillebror vill inte ha. Han kniper igen sin mun. Den blir till ett smalt streck. Han vänder bort huvudet. När han börjar gråta så slutar jag. Ofta kräks han upp dom små små skedarna jag lyckats få i fågelungen. Men amma, det går alltid an.
Det är nytt för mig. Att han inte vill äta. Storasyster var annorlunda. När hon var 4 månader fick hon smaka första gången. Den tredje gången jag erbjöd mat, klämde hon en hel burk med morot. Jag ska inte stressa. Lillebror får ta det i sin takt. Jag har ju mjölk åt honom. Mår han bra så mår jag bra. Men jag kan inte låta bli att försöka varje dag. Jag tänker att en dag så vänder han inte bort huvudet. En dag kommer han att vilja ha skeden.

En annorlunda sak med att bo i hus gentemot lägenhet, är att man kan få påhälsning av barn som antingen vill sälja salamikorv för att åka på klassresa eller vill ha godis på Halloween.
"BUS ELLER GODIS" frågade de utklädda ungarna med ljusa stämmor. Jag tackar mig själv för att jag varit förutseende och fått J att köpa ett kilo lösvikt. I lägenhet, 4 trappor upp, med stängd port fick vi aldrig besök. Jo en säljare av hyresgästsföreningen lyckades komma in och gjorde ett par försök hos oss, men han fick nobben.

Simba, katten, har flyttat in. Han fick gå ut igår och kolla in Krusis. Han har fortfarande inte kommit tillbaks. Jag känner mig oansvarig och orolig. Vart har kattfan tatt vägen?

Så här underbar är han när han vaknar.

Ler mot mig. Ler mot världen. Sträcker på sig. Så mysig. Älskar hans små oförstörda fötter. Hans varma kropp. Hans små fäktande armar. Benen. Lårvalkarna. Ögonen. De små pianohänderna. Enligt min mor (hans mormor) så har han stora avstånd mellan fingrarna, bra egenskap om han vill bli pianist i framtiden. Älskar hela honom. Han är så snäll och go. Jag kanske är mamma-blind men han är den finaste jag vet.

men jag har liksom annat att göra. Ni vet flytten. Vi har väl kommit lite i ordning. Lite! Köket är ok. Sarahs rum är ok. I vardagsrummet finns soffan och teven. Men mycket återstår. I rummet som vi ska ha som kontor råder fullständigt kaos tex.
Men alla förstår inte att jag har att göra. Min mamma är en sådan person. Hon kan ringa mitt i middan och undra varför jag låter andfådd. Hon måste ha missat att jag har 2 små barn och massor av flyttkartonger. Hon måste ha glömt bort hur det är att vara förälder till två små. Eller var jag och min syster snälla änglar jämt kanske? Måste ha varit så! Jag kan inte tänka mig att jag någonsin varit trotsig.

Idag reste Jonas till Fuerteventura på jobbresa. Till Playitas. Där jag, barnen och Janet med barn var på semester i september. 4 dagar utan honom. Jag och barnen åker till mamma. Får se hur länge jag står ut. Hon är ju som hon är!

Jag PACKAR I KARTONGER.
Hur är känslan? BOOOOOOOOORING!
Jag har flyttat många gånger förr. I allafall tre gånger som räknas. När jag flyttade hemifrån så tog jag inte med mig så mycket. Det som räknas för det var jobbigt: Till Huddinge för att bo med Jonas. Till Puttefnaskvägen (Paternostervägen, men ingen fattar vad man säger) för att vi ville komma närmre stan. Sedan till större lägenhet i Hammarbyhöjden. Och nu flyttar vi därifrån och längre från stan igen... Flytta är skitigt och slitigt och varje gång förundras jag över hur mycket saker man har. Varje gång. Vad kommer alla grejer ifrån?? Hälften vore för mycket! Gissar att 80% av alla saker man har hemma använder man inte ens.

Nä hörni här kan jag inte sitta och blogga och dricka kaffe. I morgon kommer flyttgubbsen och då gäller det att allt ligger i kartonger. ALLT!

Jaha vad ska vi skriva idag då?
Försöker vakna med kaffe. Borde packa mina kartonger. Läser bloggar istället. Blir provocerad av några. Alltså dom som handlar om politik eller om åsikter som går stick i stäv med mina. Ibland ger jag mig in i den farliga leken att kommentera. Får svar...Blir surare ändå..

Släpp det där. Det är ju så härligt att vi människor är olika!

På tal om vinterjacka. Så kom en snygg Everestjacka fram i packandet. Så den där Ellos-jackan nedan kan verkligen gå och hänga sig nån annanstans!

I helgen är det Underbara Barn mässan. Jag ska besöka den för första gången. Och inte bara besöka, jag ska stå i montern. Kul va? Kom gärna och hälsa på mig! Lördagförmiddag är det som gäller. Underbara me&I kläder med härliga erbjudanden.


Pixlig men ack så underbara barn!

Eller så köper man en fjärrstyrd garagedörr istället för en ny jacka. Vi flyttar inom en månad, tänka sig. Jag har redan böjat försöka odla upp mitt intresse gällande heminredning och hus och sånt. Köpte en hemmatidning men har inte hunnit bläddra i den än. Ska baka sockerkaka med dottern i eftermiddag tänkte jag. Inte för att det har med inredning att göra men..ja ni vet.. får kanske inte en lugn stund över för att bläddra i magasin direkt. 

Förresten duger det nog bra med förra årets Polarn o Pyrets mamma-parkas. Alexander ryms innanför den och det är skönt att kunna stänga den om oss när jag bär honom i babybjörn eller sjal. Konsumera mindre är bra. Ska inte låta mig lockas av snygga modejackor. No no no.

I natt drömde jag att jag ville ge blod trots att jag ammar. Tror inte att man får lämna blod om man ammar, men säker är jag inte. Iallafall så kallade dom på "Tappen" bara in mig utan att ställa några frågor eller ens ta mina uppgifter. Och så tog dom mitt blod. Jag mådde mycket illa men inte avbröts utpumpningen för det. En halv liter blod fattigare och utan minsta tack eller gåva för insatsen gick jag ledsen därifrån och kände mig som en idiot. När jag sedan skulle amma mitt barn, hade jag ingen ork. Var bara ledsen och utpumpad. Var det värt att må så dåligt själv för att hjälpa en medmänniska gick mina tankar. Konstig dröm. Vad betyder den? Har varit blodgivare tidigare och så där går det inte till. Kommentera gärna. Då blir jag glad. Min blogg kommenteras allt för lite.

Hinner inte blogga. Ska steka fiskpinnar men här kommer några foton från semesterveckan på Fuerteventura.


Se vilken super-morsa jag är. 3 barn är inga problem. Det ser ni ju!


På väg till hissen på morgonen. Klädd för sol och bad.


Hissen. Typ som en tunnelbana ner till reception, pool och hav. Lika tätt mellan turerna som tuben (5 minuters trafik i bästa fall) och ännu värre dörrar som stängs och klämmer trafikanterna.


Lillebror under soltak. Skön stil!


Utsikt från våra sunbeds.


Somliga var där för att träna. Spinningklass på bilden.


Sarah hittade en båt..


Och bollhavet..


Och poolen..

Nej tillbaka till vardagen och måndagskvällsmaten. Fiskpinnar var det...